Från 18 juni -41 - 18 juni -42.

Ett år har hunnit gå till ända

sen dess vi alla bröto upp

och trakter lämnade, så kända

och drogo hit i samlad trupp

att oss mot moskoviten ställa

ty åter hotade han oss;

vår frihet skulle striden gälla,

för den vi kallades att slåss.

Ja det blev liv i Finlands trakter,

från Helsingfors till Lapplands nejd

de samlades de många vakter

för Finlands sak i denna fejd.

Och borta uti Österbotten

en ort med namnet Kronoby

had' fått den allra bästa lotten

vad samlingsplatser gäller, 

ty den tunga sjuttonde sektionen,

den föddes här i denna by

på fyra dagar, sen stationen

blev fylld av resans rop och gny.

Till Viinijärvi man oss förde,

i Liperi, vi trivdes gott.

men sen vi åter framåt körde

till dess vi Kitees nejder nått,

och där vi voro med om mycket

och ansågs som infanteri

det föll oss icke uti tycket,

men kunde inte struntas i

ty vi här måste sköta om

att ryssen ej inpå oss kom.

Vi sköto mycket, och så hände

att gränsen uti bitar gick

vi kylarn framåt åter vände

— vi bil till dragare ju fick —

och så begynte glada tider

med skjutning, ställningsbyte, damm

och svett och smuts och rök och strider

och ständigt, ständigt, ständigt fram.

Här namnen skymtade förbi

Suursuo, Kaalamo där finnas.

Vid Roivas råkade vi i ett klister,

som vi säkert minnas.

Vi kommit dit från Vanninen

för 20: an en välkänd kulle.

Men bäst och stoltast minns vi än

den ort, till vilken fram vi skulle.

Till Sordavala stod vår håg

se det var målet, dit vi drogo

och slutligt det framför oss låg

och vi vår nya ställning togo

i seminarieträdgården.

Och mycket ifrån staden fördes! -

till Rautalahti ryssen kördes

och allt blev klarat — slutligen.

Sen var här intet mer att göra

vi skötte om oss lite' grand

och började att åter köra

ned mot Karelens mo och sand.

I Räisalä vi tog kvartering

men ett par dagar senare

blev åter ny rekognocering

och så vi fingo Vuoksen se.

Vid Pamppala vi åter sköto,

det regnade, var ruskigt vått.

Mot Kivennapa upp vi bröto

och slängde åter några skott

ty snabb var farten här på Näset.

Till Karvala vi kommo sen

och slogo oss till ro i gräset

uti en ställning fin och ren,

och bytte åter; Tonteri

blev nu vårt hem för ett par dagar,

och här, ja här så sköto vi,

så jag nog våra mål beklagar.

Vår sista punkt blev »Kallelowa»

och där vi sitta än i dag,

men arbeta, det vill jag lova

vi taga många hårda tag

och spika, timra, hugga, gräva

och skjuta litet mellanåt,

ja, så vi levt och så vi leva,

och här ock slutar nu min låt.

B.M.

Börje Mattson skrev denna dikt på paradsidan av
”Sjuttons Pojkar” nr 7, andra årgången, 1942,
midsommarnummer
Ur "Tigerns Sektion 1941-1944"