Gammelfar

Jag såg honom spana en kväll

när solen i guld gick ner

Han såg över vida fälten

vajande tungt av säd

Vem var han, böjd och grå?

En främling han inte såg.

Han stod där så trygg och säll

farfar från Gammelgård

gestalten jag såg en kväll 

Hans händer bröt torvan hård

Mossen han minns så sank 

och dagen han fick en harv.

Han signar en högsommardag

åt honom en son och gavs

De böljande fälten han ser

har sonen med hedern krönt

Rikt signad av kärlekens lön

kärlek till mo och hed.

När solen i purpur gick ner

jag såg honom sänkt i bön

Jag ser honom än så skön

han signar med darrande hand

jorden han älskat så varmt

Må mjukt den gömma sin son.

Du barn av i dag nu hör

Allt kärlek och seghet gör

Son på din traktor blank 

för farfar tag av din hatt

Din väg han dig banat och röjt

För honom i vördnad dig böj.

Elna Wistbacka

Släkt och Hävd nr 22/1983