TVILLINGARNA

 
Det har berättats mig utav min mor,
att jag en gång i tiden haft en bror.
Det ock berättats att på samma dag,
vi kommo hit till världen, han och jag.

Och som med tvillingar det ofta är,
varann vi liknade som tvenne bär.
Vår egen mor ej kunde skilja på,
den ene från den andre av oss två.

Men mor var klyftig hon - och fann på råd,
och märkte oss ned varsin ullgarnstråd.
En röd hon fäste kring den enes tå,
och kring den andres fäste hon en blå.

Och så en dag man oss till prästen bar,
och gav oss namn, som ju tillbörligt var.
Så en fick namnet Per, den andre Sven,
men vilken av oss är ej avgjort än.

Ty mellan gummorna som faddrar stått,
på vägen hem blev tvist om rött och blått.
Det ansågs dock, när det kom alltomkring,
bäst hålla tyst och nämna ingenting.

Men det hos mor fanns intet tvivel på,
att Per den röde var och Sven den blå.
En dag den enes tråd försvunnen var,
men det togs lugnt - den andres var ju kvar.

Och nästan enklare man fann det så,
att en var märkt och inte båda två.
Men andra tråden gick - och Sven och Per,
av ingen mänska kändes mer isär.

Hur saken redde sig - jag vet allt nog
den ene av oss sjuknade och dog.
Men vem som dog jag vet ej än idag.
om det var bror min eller var det jag.

 Okänd förf.

.