MARIA ÅKERBLOMS LINJE.

I Vasa Posten för den 23 dennes skriver „Läktar-Jakob" några tänk­värda ord under denna rubrik:

,,Jag känner några, som hört till den åkerblomska skaran. De voro varken bovar eller dumbommar. De arbetade i sitt anletes svett som folk mest, och de längtade. Den vanliga söndagslemonaden var dem inte nog. De längtade att se himmelen öppen. Då kom predikoflickan. Var det hon, som skulle taga fjällen från deras ögon? De sågo endast de tecken, som svarade ja på deras längtan. Hon haver djävulen, sade Terjärvprästen till en av hennes vänner. Då har djävulen tagit sold hos Gud och arbetar flitigt för hans rike, svarade vännen. På tjugu år har ingen blivit omvänd i denna socken: nu drar Maria hela menigheter in på den smala vägen.

Somliga föllo ifrån, då händelser in­träffade, vilka kritiken inte kunde kring­gå. Andra hålla ut än i dag. — Trofast­het är en vacker egenskap, till och med i sina förvillelser. —

En grotesk tragedi är den åkerblomska affären. Också myndigheternas medver­kan däri har knappast varit något fin­spel. I menedsprocessen sköt man sparv med kanoner och åstadkom ett helvetiskt buller. Den naturligaste avvecklingen synes vara, att Maria sändes till sjukhus, Vartiovaara till dårhus och att de övriga benådas. Deras sak får lämnas åt Gud och stillheten eller goda människors kär­leksverksamhet."

Klipp ur ”Ur bladen” i Församlingsbladet, veckotidning för Svenska Finland, nr 26 / 30.06.1927