Börjanä ä´ krånglå

Ja ska' i all korthäit å enfald bevis, ätt börjanä ä' svår både på äktenskapsområdä, affärsområdä å upplysningsområdä. Vi tar ti först äktenskapä, för Syrak säjr ju, ätt äin "ungmans väg till eno pigo är ofta undersam." —

Koppares Matt, så äin längan tiid haft äin glaadan ööga ti Jussis Fia, ä på väg ti bye i höstmörkrä äin lördagskvälld på 1870-talä. Men Kajas Ant å Heikkas-Mickå ha' fåe reeda på saatji. Te ha viri på förhand å smäta neer all grindhandtaga, liidstängrä å åkergååla —   så Matt möjligtvis i mörkrä sku kåma ti ta´ ii — mä räina raama dyndjå. Så hä behöver knappt säjas, ätt Matt låftar åv allt anna än 4711, tå an komber fram. Fia öppnar strax dörå å kliver saan undi tättji. — "Go afton!" hälsar Matt. — "Go afton!" väser ä sakta undi tättji. — Paus i 10 min. Tå säjr Matt: "Tii blåser i kvälld". — "Hä kan noo händ", säjr Fia. — Paus i 15 min. Tå fräser Fia näsa siin, å Matt hoostar å säjr: "Hä-te-nand, ha´ åxpyllä er växt na?" — "No ä hä räj liite stör än anna stugå, fast täis ä' årsgambel". Paus i 20 min. Saan  säjr Matt:  "Hä-te-nand, ja tänk ja sku få jyså lömn ti nattä!"

—   Fia Iås tänk äin stånd å svarar saan: "Tö kan ju hä". — Paus häila nattä. Om morrnä säjr Matt: "Tii blåser ännö". — "Hä hörs djära hä", säjr Fia. — "Nö tror ja, ätt ja gaar", säjr Matt. Tå hoos­tar Fia å säjr: "Tö kan ju vänt äin stånd, tills de stiger opp, så mamma får sii dä".

Sii, kärlek kan uttryckas aalejs än mä oola. — Matt å Fia djift sä inom 6 mååna å fick 10 båån, fast de ha svårt ti kåma i bör­janä.   —

För 50 år tibaaka var ä i börjanä å svårt för toko lanthandlara, så villd vara herrskapä, ti lär sä främand oola å "facktermer". Handlanden Kalvnabba lärt sä visserligen mytji, men använd döm på orätt ruuma. — Pastorskan Mickelsson kom äin da på opptjööp i Kalvnabbas affär, tär ä  låfta bå åv lööttji, sillä, lutfiska å ryssoljå.

Pastorskan   fråga:   "Har herr Kalvnabba lampor på lager?" — Kalvnabba brysta sä å svara: "I  miin   väl  "konfiskerade"  lager  kan  frun fråg  ätt va´ så  helst.   Får ä' vara  äin —  äin  du —  miss  du —  "mise­rabel" hänglampå ellder äin "minimal" bordslampa ti höger priisä?" —  Pastorskan tjööft boolslampå.  —  "Ska´ int frun tjööp "halsstark" strömdji ti billi priisä, ellder fiska, så ä "infektera" i olja? Ellder kanstje ä passar för sundaan ti tjööp "laxativ" silla  från  Log­foten?"   —  Prästfruuä tjööft äin   kilå  "laxativ"  sillä å villd betal. Kalvnabba räkna: "Lampa "exklusive" strömdji, "exklusive' sillä, saldo 15 mk". –

Nö sku prästfrruä ga', men Kalvnabba villd viis äin par fiin  gardina å kläiv opp i hyllå undi  taatji.  Men stäga halka undan. Kalv­nabba rambla ågruv övi distji, söiså böxona sprack, å stjälft äin halvan tjyylar sirap  över prästfruuäs  överskooa.  —  "Oj, oj  —  gratu­lerar,bästa frun, gratulera! Sii, äin tvålbäta var undi stägaskalmä!" — Saan prästfruuä ha torka åv skooa 'siin, sa' on: "Ja tror herr Kalvnabbas affär   går rätt bra?"  — "Int kan ja precis klaga. Men han så i  börjanä ha haft svag  "fysionomi", får vara  försikti, så int an djär "bankkrut".

Börjana var int häv. Men ätt 10  år var Kalvnabba rik å ordfö­rande i kommunalnämndä, för ätt an kund herrsk (tala fint).

Hä häiter, ätt "lärdomens rot är bitter". Å hä ä' noo sant. För börjanä ä' no svår såväl för te stackars snårå unga — så lärara ska stamp väta i — så för te siidkrookå, svank- å kutryggå pojka, så ska' fostras ti lärara veer siminarium. — "Ja ska' ta' saatji ritti från grunda", sa' förra tjärndji, tå on gav struuk åt häila familji siin å börja mä gubbä. Tärmen kan vi böri mä lärara. Han har svårt ti lär sä fråg.

— Äin kandidat lär ha fråga, tå an förhört bibliska, om Israels vandring från Röda Havet ti Sinae: "Vem slog med vad på vad, så att det kom vad?"

—   Äin annan fråga, tå an förhört om Sakarias å Elisabet: "Vad gjorde Sakarias och hans hustru för att få en son?"

—  Äin tredian fråga på läsningstiimä: "Vaå gör man till först, då man stiger upp på morgonen?" o.s.v.

—  Men om frågona ä krångla, så ä svara än värr. — Tå ja djick i folkskola, satt ja bräiver äin pojk, så häitt Oska. Han ha na liite "stint ti författ", jyså Nyykarby-tjärndji sa'. Inskrivningsdaan fråga lärara: "Va brukar de kalla dej där hemma?" — Oska skåda oorolit åkring sä å svara: "Nä-Nännå, hon pa kall mä ti Skåånå-Paavo, men hä-te-nand Artur, han pa kall mä ti Polikarpus". — Oskars fars­mor ellder   Nännå (söis de sa' förr) bruka läsa på sundaga ur äin gambälan kattjisbok. Äin da skrapa Oska bort "icke" fråga all buuda.  Han  fick struuk  bå  mä  tvaga  å spiiskvastä. Å Nännå sa', ätt an slipper ti Buusestjitilä, tå an dör. Å tär pikar Buusä onå mä brandstaka i ryddji. Oska satt tyst äin stånd. Men saan fråga an: "Hör Ni Nännå! Vöm ha sist firi  tii?" —  Några da bakätt fråga lärarä i skola nanting   om djävulä å syndstraffä. Oska markera å svara: "Somt pikar an mä brandstaka i ryddji, å somt stäikar an lövandes, sa' Nännå." –

Äin gang var ja å lyyst å på, tå äin småskollärarinna lärt in y å f. "Vad gör mamma med nål och tråd?" fråga lärarinna. — Svar: "Söömar!" — "Hur sku' Greta säja?" — Svar: "Stoppar!" Han tredi svara "syr", å hä dåggd. Ätt äin stånd börja de mä f. "Va kallas de kärl av glas, som ni förvarar limonad i på era midsommarkalas?" — Svar: "Dricksglasal" — Lärarinna: "Hur sku' Birger svara?" — Bir­ger:  "Påttå! –

I anna klassa förberäid de ny läxa. Äin pojk lässt å torka millanåt näsa i ärmä: "Hon ha-de s-i-p, sip-p-o-r, por, sippor i sitt hår och en b-u-bu, k-e-t-t, kett, bukett vid barmen". — Lärarinna: "Va förstås med att hon hade sippor i sitt hår?" —- Langan paus. — Ra­kel: "Hon ha skorvä å luusa i hövå!"

Äin lärar fråga äin gang åv bååna, tå an förhört om Jakob å Esau, va så märas mä "förstfödslorätt".  Äin pojk markera å svara: "Hä är hä sama så båånkunåmaatä".  —  Äin sundasskollärar hulld  äin   langan  förklaring om heerda å fååra. Hä var i äin bond­stugå. Tjärnga snuppa å gubba harkla sä. Te tyck, ätt ä' var rörand, å ätt Kallä tala jyså äin präst, fast an hulld första gangå skoola. Saan förklaring  var slut, så fråga Kallä:  "Om  ni sku' vara  fååra, å ja sku vara störst åv er. Å ja sku alltiili ga ti först bå om morrnä, tå ni sku fara ti haga å om kvällda, tå ni sku fara ti föusä. Va sku' ja vara tå?" — Hä  vaalt dödstyst.  Hä hörssa bara hur tjärnga sucka, magorkspiipona sorkla å stor bollflugona knäft mot tapeträ. Tå mar­kera äin langan pojk veer dörä. Han droo djuuft ätt anda å svara hårt: "Rommbässä!" —

Till å mä ung prästa, så var okänd i församlindji, kund ha' svårt i börjanä. Te vaalt kritisera t.o.m. åv döuv tjärnga. "Döuv-Kaj" sovd äin sunda häila tiidä, så prästä tala. Tå prädikanä var slut, väckt aader opp ännar. I kyrkdörä sa' Kaj: "Ja tyckt int, ätt an var na viidare. Men hä, så an sa' om "falska tungor",   hä var no jyså plååsträ åt Anna-Bigg. Tär fick on hör!"  —  Han sama prästä sku äin da å tröst äin  ungan kaar, så nyyli ha mista tjärndji siin. Men han te kaar rååka ha äin tvillingsbror, så bood i anna   ända åv sama stugå. Hans peedä ha´ vaali stuli just sama tiidä. Pastoor stäig in, la hattä på sändji å börja: "Jag kommer för att trösta och hjälpa Er att bära den tunga förlust Ni lidit. Motgångarna tjäna ju  till att luttra människohjärtat" o.s.v. — Han te tvillindji vaalt först förvååna. Saan skratta an å sa':  "Han,  så nö väit, om ä' var så stor förlust. Gambel var o', så ja läng räj ha tänkt laga bort enn ( = henne. Obs! Hon — genus även om döda ting.) Töm-té mitterst lagrin var så nöjt i enn, så de bara kålkka fram å tibaaka. Å hoornin ha o' fällt räj för läng saan. Å så gliis ventilan ha o', så tå äin tyngerin hjon sässt på enn, så blåast ä äin gang, tå var o' toom. Men — pojkan, te ha ju använd enn ti öv se å på." — All  förstår, ätt prästä märkt strax, ätt an ha misstag å  "backa" tibak.  —  "Hm. — Allt vill ju krångel i börjanä", sa' förra muurarä, tå an proova ny spiisä, å pojka ha' bundi höjsättji på kårstäinä.

Uno Högnäs

Om Uno Högnäs