DOPET

I dopets helga bad du mig,
o Gud, av nåd ock tvagit
och för ett evigt liv med dig
mig till ditt barn upptagit.
Min synd och brist du mig tillgav
och blev min tillflykt och min stav
på vandringen i livet.

I dopet kläddes jag också
i jesu dräkt, den skära,
som jag i tro och lydnad så
må bära Gud till ära:
»Åt Herren helgad» skrivet står
på var och en, som dopet får.
Han är ej mer sin egen.

Men det förbund, som du av nåd
i dopet med mig slutit,
har genom synd och överdåd
i trolöshet jag brutit.
Dock av ditt helga ord jag vet,
att du står fast i evighet
och ditt förbund ej sviker.
                   
»Om himmel än förgås och jord,
så skall min nåd ej vika».
Det har du lovat i ditt ord,
och löftet kan ej svika.
Du är densamme, som du var,
och älskar som du älskat har
i ljus och mörker lika.

Det är den hugnad, nåd och tröst,
som du med dopet giver,
att om än synden i mitt bröst
mig mot förtvivlan driver,
så är du dock, o Fader god,
igenom Jesu Kristi blod
min Gud, som mig tillgiver.

Tyko Hedlund