DIN BARNDOMS ÄNGEL 

Till konfirmander

Går barndomens ängel ännu på din stig
och lyser upp vägen och talar till dig
om faror och skydd dig bereder?
Kanhända ditt öra ej hör honom mer,
ditt öga ej ser, då han gråter och ler
och skyddande vingarna breder.

Kanhända har ängeln gått upp till sin Gud
och bringar till himlen det sorgliga bud,
att bandet med honom är brutet.
Då skälver hans stämma av ångest och ve,
och aldrig, nej aldrig din ängel kan le,
sålänge ditt hjärta är slutet.

Han kan icke glömma sitt älskade barn,
som hotas av syndernas snärjande garn
bland stingande ormar och törnen.
Beständigt han lyssnar och nalkas ibland
och sträcker emot dig sin hjälpande hand
och bjuder till flykt såsom örnen.

Du varsnar kanhända ännu på din stig,
de bärande vingarna sträckas mot dig
att lyfta dig upp ifrån gruset.
Desamma som sträcktes i barndomens dag
emot dig i dopet, då liten och svag
du mottog din arvslott i ljuset.

Nu möter du ängeln igen på din väg,
lyft upp dina ögon, min kära, och säg,
om icke hans skepnad du känner?
Och åter han breder ut vingen så huld
att skyla din synd och utplåna din skuld
och släcka den törst, som dig bränner.

Tyko Hedlund