| Hungerstrejk |
|
| Skrivet av Uno Högnäs | |
| 2008-11-20 | |
|
Hungerstrejk Äin folkskollärar, så väga 110 kila, sa' äin gang på lärarmöötä, tå de fundera om bespisning: "Ingen vill väl påstå, att inte mat är välgörande!" Allihoopa applådera, för kroppä hans utviisa, ätt an tala sant. Å tå ja tycker å, ätt maatä ä' råsk goo, kan int ja förstaa, hur somt kan strejk ti ita. Va ä hä för nytta! — Ja kom i tänk på hä-té saatji, tå äin tiggartjärng å pojtji hennas äin gang åt mäddaan veer oss. Pojtji satt int i still veer boolä, så tjärndji sloo onå veer ööra. Tå strejka pojtji ti ita. Ja tänkt strax på hungerstrejk, å hur gambel "anor" hä har. Räi konung Ahab "lade sig på sin säng och åt intet" år 875 f. Kr., tå int an fick Nabots vingård. Ives-lsak sku djära samaläis för 60 år tibaaka, men struuk hjälpa åt honå, fast an var äinviis. Isak sku "svält faan ur sä" (han grubbla på religion) å var utan maatä halvanna vikå, men tå gav Högnäs-Daddä struuk åt an. — "Jär har dö strömdji å bröö!" ropa Daddä å röuk äin strömg Isak millan tändrä. Men Isak bäit int ihop tändrä, ana strömdje hängd ner langsätt häkå hans. Tå too Daddä faarttä å smucka onå på tjäfta, så mytji an orka. Isak svälld halva strömdji. Tå smäta Daddä till anna gangå, å Isak svälld häila strömdje ä äin stooran bröösbäta. Saan ååt an, så an stanka. Hä hjälpa för några da, men saan börja an åter strejk. Hä träffa vara mitt i höjdjälstiidä. Nännå sa': "Va i guss-namn ska' vi djära nö! Kaar ä frisk jyså båttji, men int orkar ju han arbeit utan maatä." — "Var tö lugn!" sa' Daddä. "Ja ska viis, ätt an bå arbetitar å iter." — Isak bruuka drick tjeernbländå, men int ita täss. Säkert ansåå an, ätt faan — så sku svältas ur onå — int fick na näring ur hä sorts varå. Förrän de foor ti ändji, too Daddä å laa fläira stjäidblad "kamala-pulvrä" å lackrispulvrä i tjeernbländhinttji. Hä var 7 kilometer ti roo ti ändji. Isak fick roo häila väiji å sväittast jyså i bastå. Daddä satt i nåckå å skratta smååt, tå Isak nö å tå too äin klunk ur hinttji. Ätt äin stånd börja ä lååt i onå, jyså, tå an startar äin mootorpeed. Isak villd roo ti landa, men Daddä fråga, va faan an ska tii. Å tå piigå å två granngålsflickå satt i bååtä, kom int Isak åv sä ti säj äärandä siin, för han var skamble åv sä. Men för varin gang ä yyla, skvalla å bulldra undi liistytji, så viila Isak på ååra å skåda mot ågliidä mä toko sama öögona, jyså tå äin fång siir soolstjiinä å grann landskapä djinå galldrä. Just förrän de vänd ti landa veer Kuusiniem, så hörst ä äin langan suck å morrasä, jyså tå Hannis Penna bruka sii tjötä. Mä sama släft Isak ååra å sa': "Nö-nö!" Han too äin skutt övi båtsnåckå, söiså vattna skvalla, kååla ti liidä å sprang ti skooji, jyså tå äin jakthund hittar harafääla. Daddä skratta å sa': "Ja misstänker, ätt maatä dåger åt onå räj innan måronmorrn." — Daddä å Isak sloo sviinhåårä häila daan. Isak sväittast, drack blända å — sprang ti skooje. Mitt i hä an smäita liia, kasta an allt ifrån sä å tänd ti spring mä toko farttä, så t.o.m. Strandvall kund ha lömna. Tvåå-tiidä sa' Daddä: "Nö iter vi mäddaan!" — Isak sucka å stoo å luuta sä mot lädåväddji, tå aader börja ita. — "Nåh, ska' int du ita?" fråga Daddä. — "Int troor ja, ätt ja behöver naa maatä", sa' Isak. Men int verka han naa sääker. Sii, anden hans var viljå, men tjötä var svag. Å i maga hans stjällt ä jyså äin grååstjinnshund. På ättmäddaan börja de taa höije. Hä var lang hålldä ti bära. Å Isak vaalt knäsvaagare för varin böölå an bar, å för varin räiså an djoor bakom äirisbåskona. Men Daddä roopa bara: "Va danglar du tär jyså äin gambälan kånil! Lyft skånkkona diin, för nö ärä brååt! Ja tycker du mest syynar brunnruuma tii i skoosliidä". — Isak skåda mä så vass öögona jyså pliggsyyla på Daddä, men svara int naa. Hä passa ju int för äin kristen ti träät. — Lillmäddastiidä var Isak så knäsvaag, så an full ågräins övi kavelbroostottji mä böölå på ryddji. Å tå an stäig opp, ha hurstböxona hans ändra färrgå baktill. — "Nö tror ja vi tuggar i millan!" sa' Daddä. Isak åt int nö hellder. Han tvätta böxona siin. Men tå de for heim om kvällda, rood Daddä, piigå styrt, å Isak satt i framnåckå bräiver maatkonttä. Tå sa' Daddä: "Hör du Isak! Att fasta och lekamligen bereeda sig är väl en god yttre sed. Men jag troor, ätt ä vaal mä tä jyså mä tattares hästä, så han sku väni utan maatä. Tå ä vaalt full lärt, så storkna ä. Tö ä räj smala i svänga jyså äin märakolv, så kanstji du fräistar söök ätt na ti tugg ur konttä!" — Isak var liika tyst så loppskåånä i stjortfalldä. Sii, han ha siti räj läng å — iti. — — Ja, hitt händ sä för 60 år tibaaka. Nö förrtiidä ä de rädd, om folttji hungerstrejkar. Te släpper ut döm ur fängelsa å djeer åt döm var så helst, bara de iter. Är int hä rooli? Ja sku årneer 3 gang mä pääråstämpilä i hövå bå åt Santeri, Matti å Heikki å saan sku de få svält ihääl. Förr hä sorts kara finns allt för mytji i hitt landa äntå. Men hä märkst åv Ivers-Isak, ätt hungerstrejk behöver förberäidas, om ä ska vara värt naa. Maga ska töömas först, å saan ska strejkara arbeit hårt. Hä djär verkan. Sii, råsskå (ellder hemsk) är ju "kamala" på finsk. Å tarmen behöver te råssk kara, så hungerstrejkar, "kamala-pulvrä" först. Uno Högnäs Om Uno Högnäs |
|
| Senast uppdaterad ( 2011-02-14 ) |
| < Föregående | Nästa > |
|---|
