Hälsning till Sverige

Skrivet av Jarl Hemmer

2008-12-08

Hälsning till Sverge Av Jarl Hemmer Nu flagga sommarmoln i öst och väst kring våra hundramila svenska stränder, och svenskt är havet, som till våra fränder bär brusande en hälsning från vår  fest. Två svenska folk! Nu mötas deras händer. Nu glömmom världens och vår egen träta, nu sjungom botat allt, som är ur led! Stark är blott den, som mycket kan förgäta. Så låt oss sommarblom i hatten fläta och tro att himlen skänker sol och väta åt all vår framtids och förtröstans säd. Hur länge, bröder, vandrade vi vill allt längre inåt skogarna i öster, vi hörde ej vårt eget väsens röster och visste ej, vem hjärtat hörde till. Då kom den stormiga och stora dag, då hjärtat klappade med svenska slag! Du märkte, Sverge, ej den nya ton som ljöd i öster,  då vår stund var slagen, du märkte icke att en halv miljon av vilsna svenskar vände hem den dagen. Vi tigga ej hos dig om hemortsrätt, vi stå på egen mark och egna fötter, vi bedja bara, att vår andes rötter må känna att de bottna i din ätt. Och nämna smädarmunnar oss försmådda och glömda barn, så svara vi dem fritt: „Du Sverge, var dock fordom den förrådda och glömda modern! — och vi äro kvitt. Tag mot oss, Sverge, kalla oss de dina, din fanas folk vid tanke, plog och svärd, — och på ett större Sverge sol skall skina, som vidgat gränserna i andens värld! Nu flagga sommarmoln i öst och väst kring våra hundramila svenska stränder, och svenskt är havet, som till våra fränder bär brusande en hälsning från vår fest. Två svenska folk! Nu mötas deras händer. Så sjungom under solens gyllne bål, tills aftonröda västerns vågor gunga, så sjungom så att. hav och stränder runga och själva markens stenar klinga stål! Här susa träden med på skandisk tunga. Så brusa då ur stark och vidgad lunga, du härliga, du svenska modersmål!¨ Dikten skrevs till Svenska Folkskolans Vänners 6. allmänna sång- och musikfest i Helsingfors midsommaren 1920

Senast uppdaterad ( 2008-12-08 )

 

< Föregående		Nästa >