HÖGSOMMAR

Nu skiner sol och blomstrar hed,

nu grönska höjd och dalar.

Och sommarregnen sila ned

från himlens förrådssalar.

Av jubelsång är luften full,

och ljuvligt jordens stoft och mull

om Herrens godhet talar.

Han sträcker ut sin allmakts hand

till nordens folk och länder,

vår Gud, som löser vinterns band

och sommarglädjen sänder.

I ljus han nalkas oss och sång

den sköna sommardagen lång

och hopp i hjärtat tänder.

I blommans skrud och myggans dans

vi skåda Skaparns under,

där de i sommarkvällens glans

ge liv åt slätt och lunder.

Och minsta strå på tuvans mull

sig fröjdar glatt för Herrens skull

i sommarns högtidsstunder.

Då sommarnattens milda ljus

sin stilla glans utbreder,

förklarat synes jordens grus,

och tyst naturen beder.

Bland löv och blad en skälvning går

av längtan till en nyfödd vår,

som Gud sitt folk bereder.

Tyko Hedlund