Sen höst

Stormen viner kall och bister.
Löven dansa över fälten.
Yr och vilsna tills de dala,
ned på svart och brungrå tegar.
Ingen fågel mera sjunger
Ingen ros oss mera. gläder.
Borta, borta, allt som fröjdat.
oss i ljusa sommardagar.

Liten pilt på vägen stretar,
med sin ränsel käckt  på  ryggen.
Visslar på en liten visstump
medan han mot skolan vandrar.
Drömmer ren om vinterns fröjder
Och om kommande bedrifter.

Liten tös med ros på kinden
Trippar näpet vid hans sida.
Nordans kalla vindar leka
fritt i hennes ljusa lockar.
Medan hon försöker hålla
Samma jämna, jämna takt som brodern.

Drömmer hon i stjärnlös morgon
Om snart stundande Lucia?
Själv en liten ljusbärerska
Liten gracie - omedveten.
Bär hon i små svaga händer
Hela julens glada budskap ?

Linnéa Wiik

(1967)