"Hä är rooli, hur miin vambä kan smält naa maatä ännö, fast ja är 83 års gambel. För ja ha sliti mäir i miin daga än mang aader", sa' äin stooran å städåan gubb, på taakspiikantalkå i Nädervetil. — "Siir ni, förrivärlden djita an arbäit, söiså navelsträndji ståndå töödjist ut jyså sviinrumppå, om an villd ha naa dagspeng."

"Växt ä börstä å på navelsträndji Er?" fråga äin pojk, så sänd opp pärttona.

 "Hör du snårrbolläl Halld tö tryynä diin å lag bara opp pärtto­na. För tö dåger knappt ti tööm ur nännå diinas nattskärildrä", sa' gubbä å stritta äin munfull päraspottä bakätt pojtji. Gubba skratta å villd ha Gust ti beräätt om förrivärldens bortarbäitä. — "Ja, gubba, bortarbeitä var int na ti hurr för. Fast naan mark fick an ju sanka, tå an nästan svält sä. Men värst ja nanttin ha mååd, hä var på Lau­kas goodsä nära Lohikoski. Tå ja kom häim om hööstä, var håårä miin spärrå å skarp jyså tagglä åv hä, tå ja ha sväittast å int tvätta mä naa. Å tå nännå börja tvätt ryddji miin i basstå, så hitta on äin lärsstjorttå undi dyngflaarnona på kroppä. — Ja siir, ätt ni skrattar. Men hä bevisar bara, ätt ni int ha fräista naa!

Vi for äin sjack Nädervetil-pojka äin vår mot Jyväskylä å höör ätt förtjeenstä. I Laukas fick vi lov på arbeitä. Tär bood äin riikan kaar, så de kalla ti baronä. Å han sku djift sä hä såmarä mä äin "friarinna", ellder va fänken de kalla ännar. Å nö sku allt putsas å byggas om. Till å mä hynsstjå sku ändras såläis, så vattna droo undan ä. För vatåkraftä finnst ymnit. Baronä ha stampkväärnä, sågkväärnä, oljåkväärnä, mjölkväärnä å papersbruutji. Å faani, allihoopa djick mä överfallshjuula. — Äin morrn sku ja å Sundkvistas-Jaakå biil stocka på åågliidä. Men tå soolä var häit å vi assit ha sovi om nät­ta, så kasta vi oss å ligg äin stånd på tväittvallä. Mä sama kom baasä mä patickå (piska) i handä å roopa: "Ja tror ni sover här, djävla busar!" — Vi vaalt så haij, så ä sloo maga vår sånder saan bakätt.

Ja ruusa opp å nappa tälyxä å börja kråsa till å biil tömté maalfurona för kära liivä. Na mang hugg hända int ja slåå, förrän ja huggd häila tälyxä in millan stoortåånä. Men ja knyst int äin ool, förrän baasä ha firi. Tå sväipa ja jackfoodrä kring footä.

Men häté footä miin vaalt djävlåari, än jag trood. Hä växt iilaka tjötä i ä, så pullista ur såårä jyså gårrvambä. Ja fick låån åv piigå äin kluddskoo, så var flääta åv tåågona. Å fast ä var stoor å kanttå jyså sviinhoova, så villd int footä gaa i ä. Så svälld var ä. Men ja arbäita bara. Tå häila bäinä svälld opp jyså vävibulttä, laga baasä mä ti sjukhuusä. Men gunnååde! Tå ja minns hä sjukhuusä, så vill ja än i denna da få magasjuukå å böri spjuut opp häit vattna.

Ja kom klinkand tii på förrmäddaan. Int visst ja ju naa, hur ja sku gaa in. Tå ja stäig in djinå äin döörr, så kom ja i äin smala-an ruum mä 4 döörr. Ja stoo äin stånd å klööst mä i hövå, så flasä pyra. Tå räiv ja på måfå öpi äin åv tömté dörrna å stäig in. Tär var varmt, så ä gåsa om öörona. Å tå ja skåda åt siidå i äin minderan butka, så håcksa ja sviimas. Tär stoo äin stooran, fäitan kvinnhjoon spliit nätjin å knäid magapöisona siin, å vattna rann ännar övi hövå ur äin tratt undi taatji. Ja määra naturligtvis ti back tibaaka. Men kvinnhjoonä roopa ätt mä å fråga på finsk, va ja vill. Ja stoo lang ståndä å svälld jyså äin abbor på torr landä å fick int oolä ur munnä. För tokan leevandibild ha int ja siit förr. Hon laa händrä i siidona å kom så när mä, så on nästan snota i mä, fast ja djick ryddjiföri undan.

Ti slut sa' ja, ätt ja ha huddji mä i footä å vill ha doktor. Tå viisa on mä in i äin ruum å sa', ätt ja ska vänt tär. Å tär fick ja vänt ti klocka 7 på kvällda å var hungra — jaagu! — så ä knällt i tarma. Tå kom äin kaar, så var stygg jyså piiskanpaavå, å börja båra i foo­tä miin. Ja rååla jyså äin ångtuutå i Yxpila. Tå räiv doktor karbaasä åv väddji å fråga, om ja vill ha täråv. Ja tröösta int roop na mäir, men sväittast jyså de sku ha tvååla mä.

Saan han-té piiskanpaavå ha sarga footä miin, jyså an sku ha mära ti laga ä ti pudding ellder kalops, så börja an häft ihop ä mä toko räivona, så liikna råttskåånä. Å äin stånd bakätt kom hon stor, fäit kvinnhjoonä mä maatä. — "Nå, Gust, nö ska' dö noo väta ita!" tänkt ja å släfft bälttä miin nåågra haka löösare. Jåuv faan! Äin halvstoop kooka roovona å päärona ilag å äin kvarteer sur kalja. Hä var, va ja fick ti kväisvaalä. — "Toko-té maatä pa vi dje åt sviina a kuddona i Nädervetil", sa' ja. — "Vräk i dä bara haståt, för na anna får int du. Hitt maatä ha dåga åt fiinare kara än tö", sa honte stor-fäit ä slängd sä årygg i sändji, så häila byggnindji skakast.

Ja lååssa böri knaper å ita, men assit ååt ja äntå. Ätt äin stånd börja hon-té kvinnhjoonä snark, tär on lää jyså häila burikuddå. Tå beslöut ja ti flytt kvartteerä. Ja öist nåågra stjäidblad åv hä-té roovgröitä ännar på maga, å saan lääst ja saktat öpi dörä. Å jaagu too int ja två famns lang språnga på äin bäin, tå ja styrt i väg mot barones goodsä. Å ja trintta 9 km på äin tiim." —

"Nå fick du sii hon "friarinnan" naa, så baronä sku djifl sä mä?" fråga äin åv gubba.

"Jå, missåmarstiidä kom on. Hon var sulttin å bläik å ha krookå näsa jyså äin pukinkellotjäx, så flöjtara pa ha. Men annos såå on braa ut. Men vi pröva, ätt on int sku dåga ti naa anna än ti säti såånisstickona. Å Jaakå fundera, ätt saan on räi ha fåe äin par båån, så får baronä lägg stamp ännar på bäinkväärnä siin. För tå finns int na tjötä kvar."

"Hä är misstag, Gust! Miin tjärndji ha allttiili viri sulttin, å hon ha fåe 10 båån", sa äin åv gubba.

"Jå, men hä är stjillna åpå bondsulttin å herrskapssuulttin. Tiin tjärndji ha fåe äin båån i åårä å djita arbäit tungt å drick mejerisklanå. Men fast ja skållda äin sviin ätt hä anna åt barones, så vaalt "friarinnan" smaalare å smaalare jyså äin märakolv. Så ja misstän­ker, ätt ä var mä hennar jyså mä Lovisas tackå, så on ha så trang smalatarmä, så on djölpa opp allt maatä."

—"Nå hur mytji förtjeena du på hä räiså?" fråga äin annan gubb. — "60 mark åäin par öviskuri vammalsböxona. För resten var ja glad, ät ja kom mä liivä tibaaka från Laukas. För ha hon stor, fäit stjööterskå fååt ha hand om mä äin vikå, så ha miin släktä noo dööd ut."

Uno Högnäs

Om Uno Högnäs