Ett oskrivet brev


Jag måste skriva dig ett brev,
var kväll så tänkte jag.
Men tiden gjorde att det blev
för mig till morgondag.

Du visste att jag saknat dig
då dagar blev till år.
Du var en vän, en far för mig
där avstånd blev till sår.

I morse tog jag pennan fram,
jag tänkte blir ditt stöd.
Idag kom dock ett telegram.
Där stod att du var död.

Brevbäraren du bett var dag:
”Finns det ett brev till mig?”
Men brådskan gjorde ju att jag
ej fann en stund för dig.

I ensamhet du mötte död.
Ej vän vid sängens kant.
Jag levde livet - du led nöd.
Jag usla bundsförvant.

Min väntan blev ett sorgens bud,
om vänskapen så skön.
Vi hann ej prata mer om Gud
som delat har vår bön.

Du vän som läser dessa ord,
nå´n saknar dig - så skriv.
För mig blev brevet minnesord.
Mitt liv. Hans tidsfördriv.

Elof Granholm