Höijdjälsdaan

Dikt på Kronoby dialekt

Maj haar gåålis i suurmjölksflaskon,
matasättjin å strömis-maskon;
drikskaddjin vääser i spronde.
Mårisbiti i vääg de ränder
uut te ändje fönn soolen bränder,
väijin ä läng uut te Sonde.

Soolen stjiinar å stäiker nackan,
liian stjäinar så snöuft ät backan
hlååaren gräsliiden snäidar.
Tååtolhlääten ska Ant ha hläije
förrän mäddaan i daa vaal täije,
hläije å räpsa i bräidar.

Spiltas liian, så raspar gobbin,
vass vaal liian å stäcker stobbin,
tösto å tårr vaal truutn.
Snaart ä hlääten åkoll å gååle
tiidn lede te mäddasmååle,
liiona hänger på knuutn.

Inn i lädon på tååtolnabban
timbras boole ååv lädoklabban
varve kring boole de siter.
Mäddasvaaln taar de fram uur maskon,
syyper såvle uur suurmjölksflaskon,
välsinar maatn å iter.

Mätt å glaad på en räpsfamn höije
mäddasviilon de taar mä nöije,
stjämtar å såmnar å snarkar.
Int haar Ant tiid te ligg å draa sä,
tvååfamnssvägan ska prånt an haa sä,
vriider å splässar å barkar.

Innåm tiimin ä svägan gååli
mjuuk som vidjon å sääg som stååle.
"Opp åsta raps ihoop höije!"
Varm å krankbiti vaknas fåltje,
soopar ååv sä alt tååtolsmåltje,
skrattar å brassar i höije.

Strändjan räpsas å fåltje kappas,
fort fäm räpsfamn i böölon nappas,
strax ä de gååle te bind 'an.
Om e braaräpsa höijland haar 'an,
skrind i tiimin på pari taar 'an,
tie böölo i skrindan.

Hä'ä noo tjinkot ti famn å sambel
höije braa, så ä int ska rambel
bort uur svägan på väijin.
Svägalaije mä vaggbåsböölon
fåår e lihli, - hä bådar djöölon –
änder ä skåijo å fäijin.

 Fort gaar tiidn å soolen säknar,
Svartn håkrar, på kvälde räknar;
Ant gaar ätt an mä tööman.
Tong ä sjouve, men frisk å roole.
Maat smakar så braa vi boole,
sööt ä sömnin å drööman.

Johannes Storbjörk