Ljuset i hemgårdens mörker

Mörkt är där inne,
men ljust utanför.
Ljust dock dess minne.
Jag vet nog varför.

I fönstret ej lyser
ett fladdrande sken.
Vid tanken jag fryser
- jag står så allen´.

Här kände jag friden,
hos far och hos mor.
Nu allt är förliden,
ej mer här de bor.

Och minnena flyger
till tider som var.
Än barntankar smyger
till himlen hos Far.

Hit kommer jag gärna
när högtiden stundar.
Att finna den stjärna
jag ser fast jag blundar.

Elof Granholm