Skolundervisning förr i världen

I småbarnsskolan i Hästbackabyn var det inte så hög klass på undervisningen i slutet på förra seklet. Lillstu-Wille var lärare och han höll skola i Skata framtuga och i Klockars storstuga. För det mesta fick barnen lära sig stava ur katekesen och läsa innantill ur Nya Testamentet.

En annan av lärarna kallades Nauklen. Han höll skola i Langback-torpet. Han gick också från gård till gård och frågade föräldrarna om barnen fick komma till hans skola. Men alla ville ej låta sina barn gå i skola, ty man tyckte inte att det var mycket värt med hans skolundervisning.

En gång gick Kvänosback-Viktor och Lovisas Mats-Leander för att höra på hans timmar. På vägen dit kom de överens om att skrämma Nauklen. Viktor gick raka vägen upp på vinden och Mats-Leander gick in för att höra på. Inne i skolrummet brann en brasa i spisen och allt var lungt och fridfullt. Bäst det var begynte Viktor föra ett förfärligt oväsen på vinden. Men Nauklen var ej den som lät sig skrämmas i första hand. Han tog brandstaken, satte den i elden och när den var upphettad och röd, begynte han gå upp till vinden med staken i handen, upp för vindstrappan, medan han sade: Nu skall jag lära dig! Då Viktor märkte att Nauklen tänkte komma upp på vinden, fick han tag i gamla beilingar och lunsor, som han kastade ned för trappan. Då blev Nauklen rädd och sade: Nej, tii gar ja int, och så svängde han om och gick tillbaka i skolrummet.

Man brukar allmänt säga om Nauklen, att han gick så långt att vägen tog slut och då kom han till en ugn. Där lade han sig för att sova, ty Nauklen tyckte om att ha varmt och sov ofta på ugnen i gårdarna där han för tillfället vistades.

En annan lärare hette Kaustinen och var hemma från Vörå. Han höll skola hos Heimback-Gustas i Höglundas farstukammare och i Svartas lillstuga. Han bodde ofta hos Forsback Kalles. Kaustinen var religiös och många blev omvända under hans vistelse i byn.

Elis Granholm

1930-talet