TONTN

(Tomten av Viktor Rydberg)

Vintänattstsöldä ront juultidn e håål,
stsäärnona glimar å kniistrar.
Allihoop såvär i ååsiidis gååln
int naan er änn opp å bliistrar.
Mååna gaar tyst oppo baana sänn,
snöön lyysä viit åpå tall å grän,
snöön lyysä viit po taatsi.
Bara tontn e vetsi.

Staar tä så gråå i en ledodör,
gråå moot en viiten snöödriivo,
skådar, såm mytsi nääträ förr,
opp tii moot måånas stsiivo.
Skådar moot skooji, tä grän å tall
stengär en mörkan muur ront gååln,
grobblar, fast int i e naa gootel,
yvi en roolien gååto.

Taar si mä hanstsi i stseddzi å hååri
skakar po hövo å mysso –
"Nee – hiso gååto er alltfö svåår,
nejför, na svar få'nt ja dzissa."
Slåår, såm a bruukar, såm vaanlit foort
toko sårts einviis tanka bårt,
gaar åsta åårdn å ståka,
gaar åsta stöuk å påta.

Gaar sann ti riia å liidri sett,
tsändä po klinko å lååsä.
Koddona liggär i måånstsiini nett,
dröömbär åm såmarn i bååsä.
Sela å piisko å tööma e glöömd,
Pålli i stalli haar å ein drööm:
kribo, a luutar si övär,
vaal foll åv gooan klöövär.

Gaar saan å skåda hor fåårä haar,
siir hor di såvär i tsetta;
gaar saan ti hönsä, tä toppi staar
oppåpå pinn oppstikla.
Kaaro i hondkåjos halmi måår gått,
vaknas å viftar po rompo na småått,
Kaaro ha tontn sänn tsändä,
ti er jo besta vännä.

Ali sist smyygä si tontn iveeg
å skåda po håsbondsfålttsi.
Leng har a rei noo fösteiji hätee:
fliitn hans vööla di mytsi.
Båånkamarn gaar a til saan po tåå
skådar så grant po ti gollo småå.
Int naan fåår mesunn a toko,
hä er hans stöösta lycko.

Söis har a siitt döm tär, faar å såån
rei råsk mang slektleed idzinåm,
såvär såm båånä, män vannifråån
kåm di nu riktit hii tå?
Slektä kåmbär å slektä gaar,
blåmstrar å åldras, män vart far di saan?
Gååto, såm int naan dzissar,
tär kåm o ååtär virsand!