Kärlek och äkta sur mjölk

Ti säir ätt hembli kärlek hör ti hä mest förtjusand ungdomin känder. Men om hä mä ens val opptäckt kan hä val åv minder behagli art. Fast ja nö är ein städoan å orubblian ungkar, glömber ja alder ä te min första kärleksäventyr, å som to så hastot slut, berätta ein gambelpojk fö mä jär om dan.

Ja var ante somman, tå ä te stjed, som dagakar på ein bondgål jär i Öja.

Kärleksgudin Amor skuter, som all veit, mä pilan sin bå ett han eina å han ana. Ante gangon träffa an mä å dotron i gåln. Å små ömma trådar spunnos mellan Karin å mä. Ja kallar än jär för Karin, fast int heit hon så.

Men vår lycko sko snart grusas ner. Hä var ante tid'n tå vi hadd elektris från Gröithamn.

Ein kvald tå vi åt kvälsvaln vi storboli i stugon, så servera de surmjölt­jen elder langmjöltjen som de å kal­lar än för.

Plötsligt slåckna lektris, å vi satt tär i kolmörkre. Tå Karin å ja satt bräive var ader, kona ja int lägg vara, inom ein sekund mötist läppona vår, å i nästa sekund tå ljuse åter kom, satt vi åter rak i rydjen å stel, säker på att int vår djärva tilltag, liksom vår kärlek, int sko val opptäckt. Men ti min förvåning steg husbonden opp å ba mä i nervös ton att ga ögon­blickligen opp i kaman min på skollan.

Fö si — mellan Karins å min läppor hängd ein langan, smalaan tråd åv onte säg langmjöitjen, som eit ofrivilligt men tydligt vittnesbörd om, att dess ändpunkter nyligen ä viri i berö­ring mä va ader.

Naturligtvis kom ä ovett — å avstjed på grå papri. San han tid´n ha ja havi obehag för surmjöltjen, å hä ä kanstje fö hä, som ja är ungkar ännu i denna dag, sucka gambelpojtjen.

-e -d.

På Öjamål - 1940-talet