Oändligt flyter tidens ström

 Ur svensk sång

Oändlig flyter tidens ström

i evighetens fåra

och händelser och tidevarv

fördunklas och förgätas.

Var tanke god, var hoppfull dröm

som unga sinnen dåra —

säg, lämna de väl kvar ett arv,

som i ett dåd förtätas?

Ett släkte födes, gör sitt lopp

och slocknar och försvinner,

men ständigt födas nya led

till liv och kamp och möda,

en ked av solljus vår och hopp

och längtan varm, som brinner —

av gula löv, som skakas ned,

men än i stoftet glöda.

Ej gavs det här ett välfyllt värv

och ej en dat att minnas,

för vilka ej i tid som gått

den första grunden skänktes.

Vart tidevarv har gett sin skärv

till skatterna som vinnas,

och det, som mänskligheten nått,

det drömdes först och tänktes.

Ett litet strå till stacken blott

du ensam kunde draga,

hur varm du än i hågen var,

hur än dig längtan ledde,

men fastän snart din dag förgått,

du skrev dock här din saga,

och någon en gång skördar tar

ur tegen, som du redde.

Var därför tröst, hav tålamod,

bär glad din sten till huset

och vänta ingen annan lön

än mödans tysta fröjder.

Håll troget ut i strävan god,

det bär dock upp mot ljuset,

mot nya världar, nya rön,

och fria, klara höjder.

Väl härjar frosten svårt ibland

och skövlar åkerns gröda,

väl faller natt och mörker på,

där morgon redan grydde,

och fjärran synes dig det land

du offrade din möda,

det drömmens land du ville nå,

hur än det vek och flydde.

Men svik dock ej det mål du drömt,

det har dock än sitt värde,

hur vågor växla, tider fly

och löv mot marken falla.

Ej detta mål din kraft har tömt,

det styrkte dig och närde

den inre glöd, som ständigt ny

gav eld åt åren alla.

L. N.

(Borgåbladet, Finland.)

Publicerad i tidningen Allsvensk samling,
en tidning utgiven av riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, nr 45/11.11.1930.