VÅRDTRÄDET

Med risig krona och med torra grenar

det står på tunet vid en gammal gård

och suger must ur vittrad källarstenar

som slutas ömt i starka rötters vård.

Vem var den stigman, som till först fann vägen

och byggde källaren av gråstenshäll?

En fredlös färdman - täljer gammal sägen

som sökte skydd i detta enkla tjäll.

Vårt gamla vårdträd stadigt står på hällen,

fast stammen skrovlig grönskar det på nytt.

En lyhörd - hör ett sakta sus i kvällen

från gångna sekler, som för alltid flytt.

Om lek och glam och heta älskogstider,

då fyllda ax blev odalmannens lön.

Om frostnattsskövling - härjningståg och strider

då grova händer knäpptes fromt i bön.

Vad namn han bar, som stenig vildmark röjde,

vad språk han talte, som en främling var?

Den som den första magra tegen plöjde

var nog din egen farfars farfars far.

Ines Renlund

1963