NYÅRSHELSNING.

Till ädla viljors värf i strid och frid;

Till sångens glada konst, till forskarns id'

Till  hvarje  värdigt mål af snillet spanadt.

Atterbom.  *)

Ett godt nytt år du gamla Suomi-land

Med dina dalar, dina berg och sjöar,

Med glesa hyddor på en enslig strand,

Med dina vikar, holmar, skär och öar,

Med dina ljusa sommarminnens skatt,

Med dina drifvor och din långa natt!

Se köld och mörker hafva lägrat sig

På dina sjöar, dina öde stränder,

Om död blott hviskar stormens röst för dig,

Och blott att saknas solens ljus sig tänder;

I graflik tystnad hvilar isad våg,

I dyster dvala slumrar frusen håg.

Men våren komma skall, och mild dess flägt

Ur solvarm tufvas ljufva sköte kalla

De späda blommors oskuldsfulla slägt,

Och  skogens foglar skola sjunga alla,

i  dalens lunder och  i himlens höjd,

Om ljusets seger och om Suomis fröjd.

Och  sommarn strålande i gyllne prakt

Skall mogna frukterna i dina dalar,

Och  prisa alla milda andars makt

I åbons fjäll, i rike mannens salar;

Och skåda vårens aningsfulla knopp

I herrlig lust till blomma vecklas opp.

Och  rikt skall hösten sina håfvors tal

Från gyllne teg åt dina söner bjuda,

Ocb fridfullt helgande från dal till dal

I enig samklang skördesånger ljuda;

Och flit och sång hvarandra räcka hand

I Suomis goda, löftesrika land.

Ett godt nytt år, i fäder, hvilka stån

Ett minne qvar från längst förflutna dagar!

När klenmod griper Suomis unga son,

Och dagens vilja slapp och rådlös klagar,

Då stigen fram och talen om en tid

Af mandomsnära och af hjeltestrid!

O, låten än ett hjertats, kraftens ord

I mulna sinnen sina blixtar ljunga.

Så skall ej glömmas här på Suomis jord,

Att endast detta är det evigt unga,

Som än i ålderns molnomhvärfda höst

Med vår och kärlek fyller menskans bröst.

Ett godt nytt år i unge! Eder är

Ju Finlands framtid, och dess håg är eder;

Är fosterlandets ära eder kär,

Så sluten enigt edra trogna leder

Till svärdskamp ej, och ej till blodig strid,

Till andlig frihet blott, till tankens id.

Ställ ej för lågt din sträfvan och ditt mål!

Den fege fruktar, men den djerfve vågar,

Historien känner hvad en Finne tål,

När tanken böjes och när hjertat lågar

Af denna kärlek, som så mången gång

Med sina bragder riktat skaldens sång.

Ett godt nytt år du ljufva kön också,

I dygdens och behagens vårdarinnor

Med rosenkinder och med ögon blå,

I våra hjertans ömma herskarinnor!

För hvarje smärta, hvarje saknad ler

En ljuf, en rik hugsvalelse hos er.

Uti palatset, i det gömda tjäll

Blef eder lott att sprida frid och lycka;

Först då sig mannen känner trygg och säll,

När till sitt bröst han får en maka trycka,

Dock, utan dygd är all er fägring stoft,

En trånsjuk blomma utan färg och doft.

Ett godt nytt är för hvarje värdigt mål

Af snillets blick, af idogheten spanadt,

För forskarns tanke och för plöjarns stål,

För allting skönt af skaldens känsla anadt,

För Finlands framtid, för vår bildnings vår,

För andens ljus och frihet: godt nytt år!

*) Troligen Per Daniel Amadeus (P.D.A.) Atterbom 

Ur tidningen Morgonbladet n:o 1,
Thorsdagen den 2 Januari 1845

Redigerat 26.08.2007 av Elof Granholm