| Nåd efter nåd |
| Skrivet av Tyko Hedlund |
| 2007-09-04 19:57 |
|
NÅD EFTER NÅD O, vilken nåd att jag är till, då Gud min fader vara vill, och mig vid handen leder. Hans barn jag är och vara får, det är en lycka, som består och som i sorgen gläder. O, vilken nåd att jag har fått av Herrens hand så mycket gott allt ifrån barnaåren. Han gav mig hem med huld och vård, uti sin sköna örtagård, där själv han vallar fåren. O, vilken nåd att jag fått se min Herde och min Frälsare, som från min barndomsdagar har talat till mig i sitt ord och nu mig bjuder till sitt bord, dit han mig själv ledsagar, O, vilken nåd att det förbund, han slöt med mig i dopets stund, ej vackla kan och falla. Om jag är trolös, svag och arm, är Jesus trofast, stark och varm. Hans hjälp får jag åkalla. O, vilken nåd att jag kan få med all min nöd till honom gå, som ingen hjälp förmenar. Hos Jesus har min själ sin ro, åt honom giver jag min tro, hans blod från synd mig renar. O, vilken nåd att varje dag han leder mig i sitt behag, om honom blott jag följer. Ej endast i min ungdoms vår men än i sena ålderns år han mig med godhet höljer. Med evig nåd han kröner mig, då sist i himlen han hos sig mig livets krona giver. Där skall hans nåd ock bli min sång, då han mig löst från syndens tvång och skänkt mig fröjd som bliver. Tyko Hedlund |
