| Hälsning till det svenska Finland |
| Skrivet av Alexander Slotte |
| 2008-12-08 20:22 |
|
Hälsning till det svenska Finland Av Alex. Slotte Du svenska stam på Finlands skär och slätter! I festens dagar, under fanors svaj, i rönnblomstidens milda sommarnätter, när lyckan ler vid ljusa dräkters vaj, låt tanken famna det förgångnas öden att rena glädjen, stärka endräktsglöden! Svep in i tacksamhet var bragd, vart syfte, var stilla mödas man, som stått dig bi! Men minns: att egen kraft dock främst dig lyfte! Och bed en bön: att ej försvagad bli! Ej skall det nekas, att du skatter ärvde den dag du slets från broderlandet lös. Men rätt till dem din släkt en gång förvärvde, ty det var arv från arisk hedenhös. Och var det sorg bland herremän och bönder när bandet slets, när samfällt bo föll sönder, och hur vi vörda seklernas förening, som slog sitt inslag i vår odlings väv, så var det dock förvisso allvis mening i att du dömdes styra själv din stäv. Ty var ditt urhem låg, var än du dragit på dunkla vägar hit till detta land, där du i forngrå tid ditt hemvist tagit, hur än vi vörda blodets svenskhetsband din egenart är viss, och den fick näring av ensamheten, växte och gav äring, Om den är född av havets gång mot skären, av vidsyn över slättens landamären, av forsens friska spel i vårflodstider, av stridens spänning eller arbetsslit det vet blott Han, som egenarten smider. Du har din art, bevara den med nit. Du har din art, och det var den som gällde i byggnadsår, i laglighetens nöd. Och det var den som ock i sången vällde, som vidast över landets gränser ljöd. Och det var den, dess tysta, strida yrkan, som gav dig hjältemodet, gav dig styrkan att främst i ledet hejda härjarfarten i österns smittofyllda syndaflod. Du höll dig ren i stöd av egenarten och det förskämda tvättade i blod. Du svenska stam din saga det besannar, ditt verk i detta land vid hav och älv du är ett bihang ej till dina grannar i östan eller väst, du är dig själv. Vår Herres värld ja, sen er om och veten! är mångfald, mångfald, ej jämnstrukenheten. Den som sig själv förnekar för att härma en annans tankeliv och känsloart, han har ej levnadsvärv att själv sig värma, och grönskan på hans grav skall vissna snart. Du svenska stam på Finlands skär och slätter! I festens dagar, under fanors svaj, i rönnblomstidens milda sommarnätter, när lyckan ler vid glada dräkters vaj, låt tanken sträcka ut på breda vingar, som burens fågel plötsligt fri sig svingar, och måla ljust en framtidsdag med ära i fädrens tecken, ej i veklig ro! Ty stridfödd egenkraft blott kan dig bära och hägna lyckan i ditt framtidsbo. Dikten skrevs till Svenska Folkskolans Vänners 6. allmänna sång- och musikfest i Helsingfors midsommaren 1920 |
| Senast uppdaterad 2008-12-08 23:10 |
