HJÄLP TILL  FINLAND

Karl Ragnar Gierow

Längsmed en gräns, över ett näs,
ut mot en havsviks förgrening
susar en bäck mellan tallar och gräs
med ett namn som är fullt av mening.
Norden slutar, där bäcken drar streck,
och gränsvattnet kallas för Systerbäck
två syskonfolk i förening.

Vi brukade mötas, en frändekrets
i tvekamp emellan ätter.
Det var sådana fejder, där kämpandet sätts
så högt som man segern sätter.
Och åskådarläktarnas landskampstjut
ledsagade striden med kulor och spjut
och triumfen i långa stafetter.

Vid Systerbäck, Sälla och Petsamo
gå nu de olympiska spelen
som förut en gång vid Virta bro
och Ikalis med för den delen.
Det är våra fränder, som värja sig där.
Vår egen ande står under gevär
på post i det djupa Karelen.

Vi kände förut dessa ryggar av järn
och den väldiga arsenalen
av envis kraft. Den blev Nordens värn,
när mitt i de fridsälla talen
de pansrade trojkorna kommo i sträck
och överskredo vår Systerbäck
på sin väg emot Torneådalen.

Det händer ännu att män stå emot
med en vilja, som aldrig prutar,
och öga mot öga söka det hot,
som den knattrande döden sprutar.
I deras skydd ha vi alltjämt ly
för det stormande hagel av laddat bly
som blåser omkring våra knutar.

Men på Paavos åker höll frosten skörd,
och säden är kvävd i sin linda.
Vår egen åker blev oförstörd.
Så giv ur vår lastade skrinda!
Stå upp och visa att viljan är god!
Strömmen av blod, vår Systerflod,
den vilja vi alla förbinda.

Ur "Dikterna om Finlands kamp" -1940