www.mamboteam.com
loffe.net
 
 
Andens seger
Skrivet av Joel Rundt   
2005-08-29 00:05

ANDENS SEGER

 

TILL DE I KRIGET STUPADE

 

Ni vila bleka där med pannor bräckta,
av fridens milda skimmer övergjutna,
med unga ögons ljus för alltid släckta,
med lemmar kanske krossade och brutna.
Ni gingo ut när landet var i nöd,
ni gingo ut till frihet eller död.

 

För evigt edra kära namn stå skrivna
på hävdens blad i outplånlig skrift,
och offren äro ej förgäves givna,      
var enkel gärning blev en stor bedrift.
Ni gingo ut, ni mötte där ert öde      
i ädel kamp i hård och ojämn strid.
Ni fyllt ert värv, nu bon I bland de döde
och njuten eder lön, en evig frid. 

 

Ack, vad är mänskan, när hon blottad ställes,
ungt liv och blod mot livlöst stål och järn!
Av blinda splitter hon till marken fälles
och finner ingenstädes skydd och värn.
Men över stålet anden seger vinner,
den segrar kanske, när den syns förlora.
Av hög och helig viljas glöd den brinner
i gärningar, som kallas evigt stora.

 

Vem tyder, vad ni kände eller tänkte
den stunden ni inför ert öde stodo
och utan tvekan livets gåva skänkte
i ädel offergärning oss till godo.
Vi veta ej, om någon vid er sida
med tröst och stöd i kampens hetta stod
och gav er denna stora kraft att strida
och skänkte detta trygga, fasta mod. 

 

Men frågar någon, om er post ni höllo,
om fega ni för övermakten veko,
och säger någon, att er plikt ni sveko,
så står det fast: n i  f l y d d e  e j , n i  f ö l l o.
Då var det stora ögonblick förhanden,
då stålet tycktes segra över anden,
men det var anden dock, som seger vann,
i dödens stund dess låga helig brann.
 

Nu lyser solen åter över jorden,
och träden andas ut i ljuvligt sus.
En blomstergård är marken åter vorden,
och solen tänder liv i mull och grus.
Med vänligt sken den lyser på de gravar,
som reddes er i fosterjordens famn,
där vandrarn stannar och i vördnad stavar
bland blomstergärder edra kära namn. 

 

Vårt land skall åter stå i blom och bära
oss frukt i sommarns väna skördetider,
som förr det blommat efter hårda strider,
när det försvarades av män med ära.
Vårt land är rikt, det äger trogna söner,
det bäres fram i trogna mödrars böner,
och alla böner upp mot höjden stigna,
de vilja tacka er och er välsigna.

  

Joel Rundt

Sommaren 1940

Senast uppdaterad 2005-09-19 11:32
 
 
Top! Top!