| Mitt barndomshem |
| Skrivet av Joel Granvik |
| 2015-10-23 15:10 |
|
Mitt barndomshem
På vandring vill man gärna drömma
om barndomshemmets djupa ro,
om platser, som vi aldrig glömma
varhelst i världen än vi bo. —
Mitt hem av rikdom hade föga:
en stuga, ladugård och stall;
men skönt det ter sig för mitt öga
i minnets ljusa solskenssvall.
Nu är det snövit vinter hemma,
där kör man över insjöns is.
Jag hör så tydligt bjällrans stämma
och ser igenom frost och dis
på stranden backarna med spåren,
där skidan löpte lätt som dans. —
Det plånas icke ut med åren,
som står i minnets morgonglans.
Jag hör hur julens klockor ringa
högtidligt över rimklädd bygd,
och bondvärdinnor ser jag springa
och ordna om sin högtidbrygd.
Små barnen fira sin Lucia
i skolorna med dans och sång,
med sagospel, som kan befria
från läxans tunga vardagstvång.
När så den stora, helga natten
med stillhet och med stjärneglans
sig breder över land och vatten
jag önskade, jag hemma fanns
och åkte än en gång - som alla —
till ottesång med egen häst,
och än en gång i bön nedfalla
på hembygdsfolkets ottefest.
Joel Granvik
Öb 02.12.1933
|
| Senast uppdaterad 2015-10-23 20:20 |
