Bonden

Jag ser från min gård den grönskande slätt

och de blåa skogarnas rand.

Jag ler i mitt hjärta, som ofta jag lett,

när jag ser denna flik av vårt land.

Väl hör jag på vinden som kommer och far,

väl längtar jag bort ibland,

men tegarna här har plöjts av min far

och stugan är timrad av farfars hand.

Jag plöjer min jord, jag harvar och sår

i den signade vårens dag.

Det ångar från myllan, där jag går

och luften är full av behag.

Snart spirar brodden i vårregn och sol

och träden lövas i lund.

I lidarna lyser det blått av viol

från den tidiga morgonstund.

Så kommer sommarn med mognandets fröjd

över ax som böjes alltmer.

Än lärksången klingar i blånande höjd,

än natten blundar och ler.

Jag stryker sakta den vaggande säd.

Jag fröjdas åt klöverns doft

som blandas med doft från alléernas träd

och sveper kring stugor och loft.

När slutat jag har min arbetsdag

och fågeln somnat på gren,

jag vandrar kring ägorna än ett tag

i den sjunkande kvällssolens sken.

Evert Huldén