Min barndomsbygd

Min barndoms bygd jag vill dig än besjunga

Och minnas dig med tanken ljuv och blid,

Jag än så ofta kommit att begrunda

den tid av lycka och min barndomsfrid.

Nu åren gått och än står kvar det minne

man samlat på i barn och ungdomsår

Och hjärtesträngen ännu djupt därinne

av längtan skälver efter svunna år.

En älskad far och mor och syskonskara

och hemmets trygga bo på backens krön.

Där lyste sol, där var så gott att vara

När kvällen kom med stilla hjärtebön.

Nu livets höst är inne och det skymmer

med tysta steg den nalkas dag för dag.

Vad allt av sorg och glädje hjärtat rymmer

Det blir dock afton, så är livets lag.

Hur tryggt är då att vila i Guds händer,

Och ledas av en trofast hand

Vad allt som sker Han till det bästa vänder

och bär oss sist så hem till himlens land!

Mia Jansson