T E R J Ä R V

En hälsning till alla Terjärvbor i förskingringen

Säg, minnes du Österbottens pärla,

Natursköna Terjärv med insjöars mängd?

Minns du den dalande solen i kvällen,

Och morgonens sol över daggbestänkt äng?

Minnes du fåglarnas jublande toner

Blandade med sorlet av slåtterns gång,

Och orrarnas älskogsspel borta i dungen,

Och grodornas kväk och syrsornas sång?

Minnes du stugan och björken vid grinden,

Stenen på gården och rosornas blom,

Husdjuren alla och uthuslängan',

Trädgårdens sängar och hemmets brunn?

Minnes du båten, hur in ibland säven

Den gled; hur där du drömde i ungdomens vår?

Och minnes du bäcken och kvarnen vid forsen,

Och blommor och bär uti skogens snår?

Minnes du vägen du vandrat till kyrkan

Med korset och spiran på backens krön?

Och orgelbruset och klockeklangen

När sitt budskap de ringde att någon var död?

Säg minnes du graven, där hjältarna vila,

Och gravar, som gömma de kära för dig?           

Och liktågen  — minns du hur sakta de skredo?

Och konfirmandernas tåg i vårens tid?

Och minnes du utfärder, sångfest och bröllop,

Jakten och sporten om kvällarna där?

Och Martaföreningens verksamma stunder,

Och skyddskårn's parader och Lotta Svärd?

Och minnes du Heimsjön i stjärnklara kvällen,

Då isen så blank som en spegel var,

Och månen  sken ned från himlapellen

På skridskoåkande unga par?

Minns du den vita snön och bjällerklangen,

I bitande köld med norrskensflammor i skyn?

Och minns du hur lätt vi på skidorna gledo,

Att hinna i tid fram till festen i byn?

Nog minns du med stolthet. Hur kunde du  glömma ,  

Hembygdens ängder och barndomens da'r?

Varthän du dig vänder i vidaste världen

Från Terjärv de vackraste minnen du har.

GERDA LINDVIK