SOMMARLAND

I min barndoms sommarland,

växte smultron på åkerrenen,

daggfrisk och röd och sötad

av solens värmande sken.

Där gungade vassen i insjön,

till sövande vågskvalps ton

och svalorna kvittrande sökte

sig hem till trygga bon.

I min barndoms sommarland,

sprang barfotabarn och lekte

och smekande sunnanvind,

deras bruna kinder smekte.

Där fanna inga sorger, som störde

barfotabarnets språng

i soliga sommardagen

och sommaraftonen lång.

I min barndoms sommarland,

böljade rågen sakta

och vajade havrens plym

och varsamt vi måste akta

och trampa försiktigt ned,

där blåaste. Blåklint lockade

bland åkerns vajande säd,

i väntan på att bli plockade.

Säg, finns något mera ljuvligt

än barfotabarnets sommarland,

där säden böljar för vinden

och böljan kluckar vid strand ?

Elin Hedenheim

1962