SANDKULLA-VEKABACK NY BROÄ 1995

Bygga broar människor emellan

underlättas av broar över vatten.

Se på förvaltningarna av brobygget

Sandkulla-Vekabacka, rena skatten.

År och dagar har förflutit sen gamla

bron tog sig själv, av egen ålder, av daga.

"Halvmurtji lejdstängrä! höll för balansgång

på skolvägen, brolocket måste lappas och lagas.

Den gamla bron har sett Tyko. Rafael och

Taxi-Kalle från Sandkulla-sido,

på friare färd till Vivi, Ebba och Stina

samt Ernst till Hanna från Vekaback-sido.

Bron har sett min farmors bror Anders

med sin son drunkna en sommarvarm dag.

Brink Roger har även plockat upp "sjunkarä"

baket flöjto ur djupi ein å ana an höstdag.

Vem av vår generations mammor har ej

med klappträ och tvättbrä setts byka.

Till och med "vatzjä" har tjänat som brunn

ej enbart för lutfisk för rykande julgryta.

"Klappträsteina" som underlag för mången

"flanellstjorto" och stora grytan finns kvar.

Varifrån är den kantstötta grytan? Det visste

mamma och Hulda-Mommo men de finns ej kvar.

En fröjd för ögat är dessa stenar, som tjänar

alltfort som nya brons fundament.

Det är kontinuitet, som höll på att brytas,

nu sten, betong och stål som dess dokument.

Det gladde mig att höra att John kom ihåg att

"Bröderna Albäck" lovat virke till bron.

Bara byfolket ställer upp till talko, Johns

gåva blev furustammar från egen gård.

Betal in på konto om Du int hända ti talko,

Tjugo mark är minst, dje femti sa Jalle!

Pengar kom tillräckligt, även för underhåll.

Eller vad tror du Jalle?

På tal om värtsi å talko, no valt brolotsi

reparera på 50-tali män lämna otjira?

Mä na inda penseldrag er o tjira, sa

Pilkaback-Ragnar, broä valt lämna otjira.

Tjiro valt tjöpt å sto på broä vem veit ho läng,

Ragnar for ti Kanada å lämna broä i fred.

Brinkas Raymond å några pojkspoling til

bocka tjirotonno i ågä, råkn fick broä i fred.

Nu får vi igen stå och luta oss mot räcket,

sätta oss på bänk och meditera vid ån.

Min första gädda måste jag fort hem och visa

åt mamma. Den kunde fort sprattla i ån!

Jag drar mig till minnes Brink-Janne metande

på andra sidan och jag på vår.

Plötsligt plaska Janne till med spöet och fortsatte

att meta. Säg vad det betydde, den som på det rår.

Detta är några axplock, vi aldrig glömmer

om bron här över ån, personligt färgade.

En träffpunkt i arbetets och förbindelsens tecken,

nu även så men också nöjesbetonade.

Per Albäck