ÖSTERBOTTEN

Du är vidsyn och fjärrblick mot drömmarnas länder,

du är jordmust och jordkraft evigt ny.

Du är alfågelns lockrop vid klippbruna stränder

och vildgässens tåg under vårljus sky.

Du är dagarnas soleld och kvällarnas vaga,

förtrollande, drömblåa töckenvåg,

du är måndaggens skimmer på stigar, som draga

sitt slingrande band genom åkrarnas råg.

Du är brusande älvar med jordbrunt vatten

och majvindens visa i hagens björk,

du är rönnarnas dofthymn i midsommarnatten

och havsstormens dräpa ödesmörk.

Du är flammande blodfärg och guld, som lågar

på tvinsjuka mossar i senhösttid.

Du är snöviddens prakt under norrskensbågar

i stjärnnattens djupa oändlighetsfrid.

Du är jordtyngda tankar och stoftbunden strävan

och arbetets jämngråa, tunga musik,

du är själarnas längtan i grubbel och bävan

att sjunka i brinnande trosmystik.

Du är dagarnas klarsyn och skymningsdrömmen,

du är visor med snyftande, hemlig gråt,

du är lekfulla sagor ur folkhjärtats gömmen

och skärkarlens sorgfria sjömanslåt.

Du är muskler av järn under vadmalströja,

du är trotsiga sinnen och manligt skick,

du är viljor, som aldrig för våldsbud sig böja,

du är hotfulla blixtar i stålgrå blick.

Du är händer, som hårda kring vapnen sig knyta,

när landet är hotat och folket i nöd,

du är krafter, som bräcka och krossa och bryta,

du är hjärtans okuvliga frihetsglöd.

Jacob Tegengren