Jag återsåg vårt utedass

Jag vill på drömmens inreresa

få mötas med min samhällsklass.

Vi torparsöner blev ej hesa

det mest var tyst på vårat dass.

Så vinglig stod du där på gärdet  

i väntan på en vän i nöd.  

Men varje år dock sjönk nog värdet 

tills myndigheten dig förbjöd.

Det kändes instängt  - fast du var gles,

din doft från bänken var ju känd.

Där skedde utsläpp, de flesta fes

ens kalorier blev förbränd.

I mörkret trevades med klinkan,

den slant så lätt i stressad stund.

Man klev dock gärna in i finkan

var magen hård, man tog en blund.

På vintern fick du styrox-skiva

det värmde skönt mot naken bak.

Jag vill komfort ej överdriva

det var en plats dock gjord med smak.

I väggen fanns en sprucken ruta

där sommarns flugor lämnat skit.

På vår hygien vi ej då pruta

för vem vill göra det med flit.

Medan tarmsystemet gjorde sitt,

man kastade en ängslig blick

dit mot fönstergluggen för en titt

om grannens tös där finklädd gick.

Med omsorg någon utskar hålen,

i storleksklass med Högfors 5.

I hörnet stod ju aerosolen

som gav en doft av bättre hem.

På spiken hängde pappersarken

som var som sammet i ens hand.

Då det var brist på finska marken

en tidning dög nog då ibland.

Poeters tankar har här skrivits

nog mest på rim, var fanns reson.

Ur gamla Se har brudar rivits

som svar på uppväckt manshormon.

Men under bänken växte toppen

som klart bevis att mat man fick.

Men ve den dag den träffa snoppen

det kändes som ett getingstick.

En tjusning fanns där hela tiden

man kände sig som sagans prins.

I utedasset fann man friden

så i min dröm än dasset finns.

Elof Granholm

12.05.2010