Så skriver tidningen ”Finland no 3, 04.01.1890”

Från nykterhetsvännernas fält

Bland våra landsmän i Sibirien, näm­ligen vid kolonin Om, har enligt bref från pastor Granö en nykterhetsförening med namnet Aamurusko uträttat mycket godt. Föreningen räknar öfver 70 medlemmar och dessa hafva på sällsynta undantag när noga iakttagit dess stadgar ehuru de flesta af dem förut varit stora supare. Största för ­senaten häraf tillkommer föreningens sekreterare, hr A. Granö, som utan att sky lifsfara under sommaren bo­satt sig i en skog, der förut allt möj­ligt röfvarpack hade sitt tillhåll och sina bränvinsbrännerier. Med tillhjelp af andra nykterhetsvänner har han nu fått två dylika brännerier aflägsnade från skogen. Hotelser från nykterhetsfiendernes sida ha väl icke saknats. Nykterhetsskaran är dock redan nog stark att ingifva dem respekt. Detta är så mycket an­märkningsvärdare som dessa nykterhetsifrare nästan samtliga äro f.d. mördare och lifstidsfångar.

— Ryktet om den finska nykterhetsföreningens verksamhet har nått vida omkring till de ryska byarna. Brännvin och tjufvar ha alldeles försvunnit från den finska byn", säga nu ryssarne, hvilka förut allt som oftast derifrån hade att söka sina stulna egodelar.

Medlemmarne i nykterhetsförenin­gen ha äfven beslutit bistå hvarandra i nöd och på ålderdomen, för hvilket ändamål en sparkassa bildats. Den utgör nu något öfver 50 rubel, hvaraf pastor Granö skänkt 40 rubel. Pen­gar är der ondt om; i stället hafva många fattige bidragit med större el­ler mindre kvantiteter spanmål, och har sålunda bildats ett förråd, ur hvil­ket lån till utsäde gifvas.

Understöd från nykterhetsvännerna i hemlandet vore önskligt för att derborta med bättre framgång och i stör­re utsträckning kunna bedrifva nyk­terhetssaken.