Så skriver tidningen Land och Stad no 12, 19.03.1890

Till Österbottniska Posten skrifver en.landsman från Kalifornien, att arbetsförtjänsterna där, de se­naste tiderna, varit ganska klena. Skogsafvärkningen har varit mindre än förut, och arbetet vid sågarna har ofta afbrutits; därtill hafva de förödelser, som långvarigt och svårt regn anstalt, varit främsta or­saken. Brefvet afslutas med följande ord:

De som ämna sig ut hit till det stora landet i väster för att skära guld med täljknifvar, de göra klokast uti att stanna hemma på fädernetorfvan, isyn­nerhet i de tider, som nu äro rådande. Har man god lycka med sig, så går alt bra nog, men vill det litet gå baklänges, så blir man inte ett dugg förmögnare här. Och bland annat har man, när man kommer hit, att akta sig för tjänstvilliga landsmän. Jag må här framföra ett exempel: Jag och en annan Munsalabo samt en Gamlakarlebybo arbetade på ett järnvägs­arbete, då en känd person kom till oss och ville hafva oss uppåt landet att arbeta för en landsman, som hade öfvertagit ett kontraktarbete. Vi gingo upp dit och arbetade där hela förtiden sommar, omkring sex må­naders tid; men det aflopp inte bättre för oss, än att vi förlorade en del af vår arbetsförtjänst. Jag för­lorade där 42 dollars och de andra ungefär lika mykket. Men det var också första och sista gången som jag går och arbetar för sådana herrar.

Redigerat 21.08.2007 av Elof Granholm