| Den svenska nationalitetens stora framtidsfråga |
| Skrivet av Signaturen V.Lm. |
| 2012-08-29 23:18 |
|
Brev till tidningen Kalmar,
nr 198, sid 2, 21.12.1900 Redigering Elof Granholm 29.08.2012 Den svenska nationalitetens stora framtidsfråga Man kan tvista om olika yttringar af patriotism och deras lämplighet. Man kan tvista också om de olika möjligheterna för att bevara Sveriges politiska och nationella sjelfständighet. Men huru åtskilda olika medlemmar af den svenska nationaliteten än må vara antingen genom partiståndpunkt eller genom rent yttre politisk gräns såsom fallet är med Sveriges svenskar och Finlands svenskar så hafva dock alla ett intresse gemensamt: det svenska språket och den säreget svenska odlingen. Hvarje vinst för det språk vår tunga talar eller för den odling, hvari vi äro uppväxta, det är en gifven vinst för oss alla, vi må sedan vara liberale eller konservative, millionärer eller dagakarlar, Sveriges svenskar eller finländare. Det är för en stor nationell fråga af just sådan innebörd, som man dessa dagar börjat att få ögonen öppna. Och denna fråga är af den art, att den är ägnad att samla allt, hvad svensk nationalitet heter, till enigt samarbete. Det är fråga om intet mindre än en stor, fredlig eröfring för svenskt språk och svensk odling eller rättare om tryggandet och bevarandet af ett område, som sedan länge är svenskt, utan att vi brytt oss om att akta derpå. * * * Att under den stora utvandringsvurmens dagar hundradetusen och åter hundradetusen svenskar försvunno dit öfver till det stora landet i Vester, der ingen kung fins och inga kittsliga prester det är ju allom väl bekant. Men hvad det blifvit af denna väldiga ström af svenskt blod mot vester, derom hafva vi bekymrat oss mycket litet. De voro förlorade för oss som voro qvar här hemma så resonnerade vi, och dermed läto vi oss nöja. Det tyckes icke i allt Sveriges land hafva fallit någon menniska in att på 1870-talet, då den stora emigrationen egde rum, söka länka den väldiga utvandringsströmen i en enhetlig fåra och så samla alla de svensktalande nybyggarne på samma område derute i Vestern. Så skulle ett nytt Sverige hafva kunnat stå upp derut. Men denna idé, som var klar för 1600- talets svenska statsmän, den var glömd på 1800-talet! Nästan genom en slump kom i alla fall flertalet af svenskar och norrmän att hamna i samma trakter. Minnesota, Illinois och Iowa blefvo i alla fall de stater, dit de fleste af utvandrarne från den skandinaviska halfön hittade vägen. Och det är här, som man i våra dagar så att har upptäckt deras fortfarande existens. Ty det underbara eller rättare det naturliga inträffade, att dessa svenskar bevarade sitt svenska språk, bibehöllo känslan af sin svenska samhörighet och i den dag, som är, utgör aktningsbjudande, samlad nationalitet inom den stora nordamerikanska unionen. Utan att vi här hemma mycket vetat derom, hafva svenska kyrkor, svenska skolor, svenska universitet eller åtminstone begynnelsen till sådana uppstått der borta i Vestern. En ny, i Amerika född generation af svenskar har vuxit upp, som aldrig sett fädrens land, men dock talar fädrens språk och känner sig såsom ättlingar af modren Svea. Och hur många äro då dessa svenskar, som vi hittills så litet aktat uppå? Man häpnar, då man förnimmer siffrorna. Till minst en och en half million kunna de uppskattas, och då äro dock icke de svensktalande finländarne medräknade, emedan de i den amerikanska statistiken äro upptagna såsom ryssar och således omöjliga att beräkna. Men som bekant, är det just från det svensktalande Österbotten, som utvandringen varit särskildt liflig, och dessa finländska svenskar torde derför ytterligare öka siffran högst betydligt. Snart två millioner svenskar! Svenskarne i Sverige och Finland utgöra knappt fem och en half million. Man behöfver icke vara entusiast, man behöfver ej heller vara särskildt insatt i den nationella odlingens existensvilkor för att förstå, hvad detta tillskott af nära en tredjedel i befolkningssiffra för vårt språkområde betyder för vårt svenska språk, för vår litteratur, öfverhufvud för vår odling i alla dess skiftningar. Men inser man detta, då inser man i samma ögonblick, att det är af den allra största vigt, att hos dessa svenskar i Amerika samhörighetskänslan med svenskarne i Europa inympas och befästes. Allt hvad vi af andlig odling kunna skänka dem, måste vi ge helt och fullt. Och det lyckliga är, att vi härvid alla partiåskådning och boningsort obeaktade kunna enigt samverka för det för alla lika gagnerika målet. * * * Inom Sveriges bildade ungdom har länge en jäsning förnummits, som bådat, att något snart skulle göras i denna fråga. Upsala studentkårs direktion har nu tagit initiativet genom att uppfordra studentsångföreningen att öfverväga möjligheterna för en sångarfärd till det svenska Amerika. En dylik sångarfärd skulle framför allt ega betydelse såsom ett tecken, som icke kunde misstolkas, att svenskarne på denna sidan Atlanten söka gemenskap med dem på andra sidan hafvet. Mot åstadkommande af en dylik färd få inga småfuttiga hinder resas. Visst har den svenska trögheten redan låtit ett eller annat sväpskäl genom pressen utbasunas till allmänheten för att omöjliggöra förslaget. Men en sund opinion bör härvidlag genast säga ifrån, att ett så ypperligt, i bästa mening nationelt företag icke får uppgifvas, förrän alla resurser försökts. Men hvad studenterna kunna åstadkomma, blir i alla fall blott en första stöt. Sedan tillkommer det oss alla att göra hvad vi kunna, vi alla, som tala med svensk tunga i Sveriges och Finlands bygder. Handen på hjertat! Skulle vi icke redan i dag kunna gifva våra landsmän derute ett bevis på att vi känna samhörigheten med dem, gifva dem en helsning från vårt svenska språk? Det stundar till nyår. Så godt som alla hafva vi nog någon bekant eller bekants bekant derute i Vestern. Låt oss icke glömma att sända äfven dem vår svenska nyårshelsning och varför icke äfven en svensk bok i nyårsgåfva! Det vore en praktisk svenskhet, som betydde mera än månget stort ord! Och för hvarje svenskt bref, hvarje svensk tidning, hvarje svensk bok, som går öfver Atlanten, knytes en liten länk fast i bandet mellan den svenska stammens begge af verldshafvet skilda grenar. V. Lm. |
| Senast uppdaterad 2012-08-30 00:07 |
