Amerika-brev.

(K. C.)

Ett helt år har förflutit, sedan undertecknad lät höra ifrån sig i den kära Människovännen. Mycket har timat sedan dess. Detta år kommer säkerligen att räknas såsom ett av de skickelsedigraste i världshistorien, och Gud allena vet, vad det kommande året bär i sitt sköte för Europas nationer och världen för övrigt. Ej underligt om man under sådana tider som dessa känner sig lamslagen, och knappast kan förmå sig att skriva. Huru oroliga voro ej våra hjärtan, då världskrigets åskor nådde våra öron, huru oroliga voro vi icke över våra anhörigas och Finlands öde! Varma böner uppsändes till den store Fridsfursten för fredens återställande, för de våras och Finlands skydd. Men så kom underrättelsen, att de första ryktena ic­ke voro sanna, vad Finland beträf­fade, att det ännu var oantastat av fienden. Vi blevo lugnare, men föl­ja med spänd uppmärksamhet de stora händelsernas gång, ehuru det faller sig svårt att få någorlunda tillförlitliga uppgifter om det rätta sakförhållandet. Mycket kunde ju sägas om detta stora, sorgliga världsämne. Men även denna sak få vi lämna i den nådige, allvise och mäktige Faderns hand. Kan­hända att något gott kan komma  även ur detta blodsdop. "Än kom­mer dag, än är ej allt förbi".

Julen, Fridsfurstens högtid, nal­kas. På måste för en kristen krigsdånet överröstas av den väldiga änglakören från ovan: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag". Om det icke finnes fred i världen, så råder Jesu ljuva frid i millioner hjärtan, och dessa hjärtans känsel­trådar stå i det innerligaste sam­band med änglarnas fridssång. Vilken skön musik. Vilken njut­ning för den musikaliskt anlagde inom andelivets sfär. Må då to­nerna ljuda över hela jordens rund till alla dessa hjärtan, som med längtan sträcka sig mot Förlossaren, ja må dessa toner bliva så mäktiga, att även de blodskämpande hjältarnas och de järnhårda statsmännens hjärtan försmälta till ödmjuk offerhandling vid den store Fridsfurstens fot.

Guds röst i de maktägandes hjärta skall säkerligen bringa fred. Denna röst höres i Herrens ord och genom Hans tjänare. Se här vilken stor och härlig uppgift Kristi kyrka och Hans tjänare ha. I detta arbete få även vi här i Amerika delta. Så har det nu snart tilländalupna året kännetecknats av icke ringa verksamhet till Guds rikes fromma. Ibland våra kära landsmän i förskingringen har ju undertecknad fått sig anvisad att verka. I över nio år har jag varit skaffare och nådemedelsförvaltare åt vårt folk i Worcester, Mass., och omnejd. Tre år sökte jag samla landsmännen omkring Guds ord vid stillahavskusten. För en må­nad sedan tillträdde undertecknad ämbetet inom den nybildade svensk-finska evangelisk-lutherska Johannesförsamlingen i Greater New-York. Här i den stora världs­staden finnas många landsmän och landsmaninnor, så att fältet är stort. Här gäller att taga vara ic­ke blott på de äldre utan även på barnen, att dessa ej dragas bort från fädrens dyrbara tro. Finska emigrant- och sjömansmissionen här i Brooklyn har säkerligen ut­fört och utför en välsignelserik verksamhet. Men dess missionär är icke mer än en människa och kan ej hinna tillgodose det väldiga fältet bland de bofasta av vårt folk i Greater (det större) New-York, i synnerhet då man tager språkfrågan i betraktande. Flere arbetare vore därför av behov.

Bland de finsktalande ha vi nu för­utom pastor Mäkinen, sjömanspas­torn, pastorerna Hartman i New-York och Korhonen i Brooklyn. Så har det då fallit på min lott att verka uteslutande bland de svensktalande landsmännen. Gudstjänster hålla vi varje söndag i hyrd kyrka på 266 Cumberland St., Brooklyn, och i St. Anns kapell, 141 st. i New-York City. Söndagsskolor ha vi ock börjat å båda ställena. Nu göras stora förberedelser för julfirningen i vår församling. Även här få vi samlas i tidig jul­morgon till ottesång, och så fira våra söndagsskolor var sin julfest, den ena juldagens afton, den andra tredjedag jul. Men våra tankar fara dock ofrivilligt bort till barndomens jular i älskad fosterbygd; och i år vilja vi även uppsända en särskild bön om skydd och hägn för de våra och för älskat foster­land. Må framför allt Jesu frid få rum i mångas hjärtan, så skall också densanna julfriden råda även om världsstormen rasar.

Så vare då alla mina vänner bland präster såväl som lekmän och Människovännens läsare för övrigt hjärtligt hälsade. En fröjde- och fridfull julhögtid samt ett välsignelserikt nytt år önskas Eder alla av Eder i Herren förbundne

John Gullans.

430—61st., Brooklyn, N. Y  U. S. A.
d. 14/12 1914.

Ur "Människovännen nr 3, 22.01.1915"

John Gullans  blev pastor i denna församling
hösten 1914 och verkade  här i två repriser
i sammanlagt  19 år (Anders Myhrman)