Finlandssvenskheten i dagens Amerika

Skrivet av Norman Westerberg

2005-12-19 10:49

Norman Westerberg om finlandssvenskhet i dagens Amerika

Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Normans Westerbergs festtal vid Svenska folkskolans vänners (SFVs) årsmöte den 31 mars 2004 publiceras här i något förkortad version.

Vi tackar såväl Norman Westerberg själv som SFVs kanslichef/SFVs organs Svenskbygdens chefredaktör Christoffer Grönholm för möjligheten att få publicera föredraget här i elektronisk form. Föredraget finns även i Svenskbygden 2/2004

Norman Westerberg är suppleant för vice talmannen med ansvar för regionen USA och Latinamerika i UFP, Marja Snyder, och tidigare vice talman för samma område. Norman Westerberg ingår även Arbetsgruppen Utlandsfinlandssvenskarna som erhållit bidrag från Svenska kulturfonden i Finland för att utveckla vår finlandssvenska region inom UFP. Se t ex regionrapporten för våren 2004 publicerad här för mer om detta.

Barbro Allardt Ljunggren

Reflexioner kring finlandssvenskhet i dagens Amerika

Norman Westerberg / SFVs årsmöte 31.3.2004 i Helsingfors

(Förkortad upplaga)

När jag med familj bodde i Seattle åren 1967-69 hade vi knappast någon kontakt med finländare eller andra nordbor. Vi var i USA för att starta ett dotterbolag till ett finländskt företag, och det var ett dygnet runt projekt. Situationen var en annan när vi efter tio år vid högkvarteret i Helsingfors återvände till Seattle 1979 på en ny arbetskommendering, som småningom ledde till att vi blev stadigt bosatta vid amerikanska nordvästkusten. Nu är vi pensionerade och har alla tre barn med fyra barnbarn i närheten.

Det började med att vi och några finländska arbetskamrater beslöt att deltaga i en festmiddag på Finlands självständighetsdag, ordnad av rätt nystartade Finlandia Foundation Seattle Chapter. Fyra av oss var sångare och tyckte att den lilla kören som uppträdde verkade ynklig, så vi anmälde oss bums och blev aktiva medlemmar i Finnish Choral Society of Seattle. Vår ackompanjatör var John Sundsten, född i Munsala, och välkänd inom musikvärlden här. Via John kom jag också i kontakt med andra ättlingar till finlandssvenska immigranter. Under övningspauser sade han ofta kom Norman så går vi ut och tar en rök och pratar svenska. Vid min sida sjöng finska kyrkans präst och det ledde till att vi blev medlemmar i Finnish Lutheran Church. Därifrån var steget kort till medverkan i mycket annat nordiskt, bland annat startandet av en finsk-amerikansk handelskammare (1981) och framförallt Swedish Finn Historical Society (1991).

Under de senaste tio åren har jag som huvudhobby sysslat med att samla och tolka uppgifter om nordiska immigranter i Nord-Amerika. Folkräkning (Census) i USA hålles vart tionde år, senast den 1 april 2000. Vid US Census 1980 introducerades en ny fråga: What is this persons ancestry or ethnic origin?, dvs Vilken är din etnicitet eller börd?. Jag har valt att i det följande kort använda utrycket etnicitet på svenska. I vidstånde tabell ges svaren på den frågan från Census 2000: Cirka 4,5 miljoner med norsk, 4.0 miljoner svensk, över 1,4 miljoner dansk, och 620,000 med finländsk (Finnish) etnicitet. Dessutom anger närmare en halv miljon bara skandinavisk etnicitet. I frågeformuläret finns utrymme för mer än en etnicitet, och t.ex. som finländsk räknas alla de som svarat enbart finländsk plus de som svarat finländsk som första eller andra altrnativ när flere etniciteter nämnda. Om man vill addera personer med nordisk etnicitet måste man därför subtrahera 600.000 (antalet personer med dubbel nordisk etnicitet) från summan 11,0 miljoner i tabellen. Notera att jämfört med situationen vid US Census 1990 har antalet personer med norsk etnicitet ökat med 16%, medan antalet med svensk, dansk ock enbart skandivisk etnicitet kraftigt minskat. Sammanlagt har dessa skandinaver minskat med 5%, eller med samma procenttal som finländarna. Vi vet att norsk identitet är stark och populär bland immigranterna, men resultatet var nog först överraskande. Jag fann snabbt en trovärdig förklaring: På frågeformuläret ges alltid ett dussin exempel på etnicitet, och år 2000 nämndes för första gången en nordisk etnicitet Norwegian! Det var nog en alltför ledande fråga för många med blandad skandinavisk bakgrund.

I tabellen har jag tagit med min uppskattning av antalet immigranter som före år 1930 kom för att stanna i USA från de nordiska länderna. Om man dividerar talen för etnicitet med antalet tidiga immigranter kan man undra varför förhållandet bara är ca 3 för finländarna medan det är 4-6 för de övriga. Förklaringen är enkel: finländarna kom i medeltal ca tjugo år senare än de andra (hälften av de 220.000 anlände först under toppåren 1900-1910), familjestorleken var redan mindre, fritt farmland utdelades ej mera, många fick tuffa jobb i gruvor och skogar och dog unga. Efter 1930 följde en 20-års period med minimal immigration på grund av depressionen och andra världskriget. Under de senaste femtio åren har endast ca 25.000 finländare emigrerat till USA, inte mycket mer än antalet immigranter under enbart ett toppår för hundra år sedan.

Man räknar med att ca 45.000 (eller 20%) av de finländska immigranterna före år 1930 var finlandssvenskar. Över 100.000 personer borde idag veta att de har sina rötter i Svenskfinland. Hur många av dem som vid folkräkningen svarat Finnish ancestry är ovisst, då vi vet att mången föredrar att kalla sig svensk. En finlandssvensk etnicitet känner US Census ej till. Den enda minoritetsgruppen på listan är French Canadian, med över två miljoner anhängare. I rundade siffror uppskattar jag att det idag i USA bor 1500 Finland-födda och omkring 10.000 andragenerationen finlandssvenskar, och att max 2000 av dessa svarat Swedish på Censusfrågan talar denna person ett språk annat än engelska hemma?.

Vi finlandssvenskar är alltså en minoritet på cirka en procent bland tio miljoner amerikaner med nordiska rötter, och verkligt få bland landets 300 miljoner invånare. Det är ej underligt att de flesta av de talrika organisationer (både finska och finlandsvenska) som växte upp med början ca 100 år sedan, och kulminerade på 1930-talet, ej längre finns eller behövs. Anders Myhrmans verk Finlandssvenskar i Amerika (utgiven av Svenska Litteratursällskapet i Finland, 1972) är en guldgruva. Den innehåller information om hundratals finlandssvenska organizationer och personerna bakom dem. Under 1970-talets början ledde också Lars Huldén expeditioner till Amerika och intervjuade ca 600 personer och nedtecknade deras berättelser. I många fall ingick Svensk-Finska i organizationsnamnet (Svensk-Finska Lutherska Församlingen, Svensk-Finska Babtistförsamlingen, etc). De lokala logerna hade ofta förtjusande namn, som Myran, Lifvets stjärna, Senapskornet. År 1921 sammanslogs Svensk-Finska Sjukhjälpsförbundet och Svensk-Finska Nykterhetsföbundet och bildade Runeberg Orden (som senare bytte namn till International Order of Runeberg kort IOR).

Medlemskapet i IOR steg på 1930-talet till närmare 10.000. Idag har det sjunkit till 700, av vilka hela 600 bor i västkuststaterna, fördelade på 20 loger. Den finlandsvenska tidningen Finska Amerikanaren, grundad 1896, bytte namn till Norden år1935, då antalet betalande prenumeranter var ca 3500. Idag räknar den duktiga redaktören Erik Hermans med 600 läsare, om de är två per tidning. Då och då dyker en insändare upp med förslag till mera artiklar på engelska. Det väcker sällan till debatt, men jag för min del älskar att läsa om allt intressant som händer i de olika regionerna (Österbotten, Åland, Åboland och Nyland). Det vore ej detsamma att läsa på engelska, och de engelskspråkliga torde ej ha intresse för händelser i sina förfäders hemkommuner.

Mången svensktalande amerika-finländare har sällan tillfälle använda sitt modersmål. Det finns dock områden där den kritiska massan överstiges. Man läser ibland med avund om trevliga sammankomster vid Scandinavian Club i Connecticut, som har egen klubblokal och ännu över 400 medlemmar (den bildades genom en sammanslagning av Swedish Athletic Club och finlandsvenska Norden Society). I New York har nyligen en mindre grupp finlandsvenskar, under namnet NYFS (New York Finlandssvenskar), börjat ordna trevliga sitsar när det beger sig.

Finländarna i Seattle-området hör till de mest aktiva i organisationssammanhang i USA. Enligt Census 2000 bor 3300 personer med finländsk etnicitet i staden Seattle, och tar man med kringliggande förstäder och kommuner närmar sig antalet 10.000. Grovt kan man antaga att ca en tiondedel har finlandssvenska rötter. Förutom de lokala IOR logerna och deras just 100-åriga finskspråkiga motsvarighet Yhdistyneet Suomalaiset Kaleva Veljet ja Sisaret Maja 11, finns det ett dussin finländska specialföreningar. Finska kyrkan har gudstjänst på finska varannan söndag, församlingen har ca 150 medlemmar, av vilka 10 har svenska som modersmål. På Svenska Dagen i november hålles predikan på svenska. Det finns två mycket aktiva finska folkdanslag. Vår blandade kör mönstrar nu närmare tjugofem sångare, av vilka sju har finlandsvenska rötter. Ordförande är Eva Sebbas-Männistö (från Molpe) och hennes dotter Maria är vår körledare. Den finska skolan har ett femtiotal elever, de små (under 5 år) träffas på tordagsfömiddagar, de äldre barnen på lördagarna. Finlandia Foundation Seattle Chapter ordnar bl.a. Själständighetsfesten den 6 december, och utger ett nyhetsblad där kommande finländska och nordiska evenmang kungöres. Finnish American Chamber of Commerce of the Northwest ordnar årligen flere lunchmöten, ofta med gästföreläsare från Finlands industri. Finlandssvenskar är aktiva i dessa organisationer, ofta i ledarställning, liksom också i de viktiga nordiska instituten i Seattle. Den skandinaviska fakulteten vid University of Washington har nio professurer (sedan 1990 också en finländsk), och det unika nordiska emigrantmuseet (Nordic Heritage Museum) fyller tjugofem nästa år. Det ges många tillfällen att tala svenska.

Det viktigaste som hänt på den finlandssvenska fronten i Amerika är definitivt grundandet av Swedish Finn Historical Society, kort SFHS, år 1991. Föreningen har idag över 600 medlemmar, inkluderande ett femtiotal i Norden, och publicerar sin populära SFHS Quarterly fyra gånger årligen. Initiativet till denna intresseorganisation, med syfte att bevara det finlandsvenska kulturarvet bland emigranternas ättlingar, togs av Suzanne Alskog som snart fick hjälp med att utforma sin idé av Nile Thompson, en fjärde generationen finlandssvensk. Släktforskaren Sue, med tyskt ursprung, hade genom sin make Cliff Alskog (rötter i Malax) kontakter med finlandsvenskar. Föreningen fick till en början gratis utnyttja utrymmen i en kyrka. Samlingarna av böcker och andra dokument ökade dock snabbt, och behovet av utrymme för de många frivilliga som samlas för att sköta arkivering och hjälpa folk på traven med släktutredningar, samt plats för datorer, ledde snart till att SFHS var tvungen att hyra lämpligare lokaler. Nu finns arkivet i Ballard, känt som Seattles skandinaviska stadsdel. Kansliet och arkivet är öppet varje måndag och torsdag på förmiddagen, och vid behov för besökande forskare enligt överenkommelse.

Under de senaste åren har vi haft förmånen se många prominenta gästtalare från Finland vid våra årsmöten, nämligen Lars Huldén, Ann-Mari Häggman och Christoffer Grönholm. Det kännbara verksamhetsbidraget från SFV år 2003 var välkommet för stabiliseringen av föreningens ekonomi, och sporrade till nya krafttag. Nuvarande ordförande är energiska och kreativa Syrene Forsman. SFHS uppgift är ju närmast att tillhanda information, men man ordnar också bl.a. en sommarfest och en uppskattad Luciafest. Vid årsmötet den 7 mars detta år var Hasse Nygård från Vanda festtalare. Hasse är skaparen av SFHS hemsida (www.sfhs.eget.net) som har blivit enormt populär och besökt av 17.000 personer sedan senaste september. Dess Finlander program är ett diskussionsforum för olika intressegrupper (historia, kultur, genealogi, böcker, matrecept, etc). I sitt föredrag berättade Hasse nu om sitt nyaste initiativ, det såkallade Talko projektet, som kombinerar genealogisk information insänt av SFHS medlemmar och andra intresserade personer. Redan finns över en miljon personnamn införda i systemet.

Det har visat sig vara ett lyckat och förenande drag att föreningen antog namnet Swedish Finn Historical Society. Swedish Finn ingick som nämnts allmänt för ett sekel sedan i finlandssvenska organisationers namn. Dessutom är Swedish Finn i konformitet med amerikanskt språkbruk (jfr med Finnish American, French Canadian, German American, osv), dvs en person som bor i Finland med svensk anknytning, i vårt fall närmast språklig.

Jag vill ännu nämna FinnFest USA, den stora årliga folkfesten som beroende på festorten drar till sig en publik på 3000- 6000 för fyra dagar med musik, dans, föredrag och ett populärt marknadstorg. Det hela startade i Minneapolis sommaren 1983. Vi har arrangerade evenemanget i Seattle år 1989 och andra gången år 1999 då Elisabeth Rehn var hedersgäst. I år hölls festen i Lake Worth, Florida, undantagsvis i februari. Vid de senaste tio festerna har SFHS presenterat en egen utställning, vanligen beskrivande finlandssvenska insatser i den lokala regionen. Det verkar som om år för år antalet finlandssvenska festdeltagare ökar. Man kanske inser att det går bra att umgås med finnarna, vi har ju ett gemensamt språk engelska och det gemensamma gamla landet Finland. I Florida väckte SFHS utställningen prominenta finlandsvenskar i Amerika stor uppmärksamhet över språkgränserna, och Finlands president Tarja Halonen med gemål dröjde länge på platsen.

Susanne Österlund-Pötzsch doktorerade i höstas vid Åbo Akademi med sin avhandling Etnisk identitet hos finlandssvenska ättlingar i Nordamerika (utgiven av Svenska litteratursällskapet i Finland), som bär titeln American Plus. Avhandligen är magnifik, och utrycket American Plus en pärla. Tillåt mig citera några av Susannes ordvändningar:

En central orsak till att så många euroamerikanska ättlingar fortsättningsvis väljer att inkludera etniska manifestioner i sina liv är det etniska arvets potential att skänka traditioner och trivsel. Det etniska arvet kan erbjuda nöje i form av mat, performativa traditioner som dans och musik, festivaler, årshögtider osv.

Det finns inte längre någon motsättning mellan att vara amerikan och uttrycka en skandinavisk etnicitet. Faktum är att det på sätt och vis kan ses som en del av den amerikanska etniciteten att ha, och i viss mån betona, en härstamning utanför USA. Den utomamerikanska etniciteten kan hjälpa till att definiera en som amerikan.

Välformulerade tankar. Avhandlingens sammanfattande diskussion är rubricerad Livets rosett eller att vara American Plus.

Vid US Census 2000 angav 620.000 finländsk etnicitet, av vilka över en halv million är ättlingar i tredje, fjärde, eller femte led till immigranterna. Idag är nyinflyttningen till USA bara ca 500 finländare per år, samtidigt som närmare 10.000 finländare besöker landet tillfälligt för studier, temporärt arbetsförhållande, eller som diplomater och medarbetare i internationella organ. Aktuella frågor är huruvida dessa två grupper (immigrantättlingarna och nykomlingarna) kan finna aktiviteter av gemensamt intresse, och vad man kunde göra för att skapa förutsättningar till det.

Med posten kom just numret 1/2004 av FRIS tidskrift finlandssvensken, som innehöll många intressanta tankar om framtiden för finlandssvenskarna och deras organisationer i Sverige. Där hänvisas också till ett samtalsmöte den 21 februari ordnat av FRIS i samarbete med Finlands ambassad i Stockholm. Temat var Finlandssvenskhet i Sverige. Vad är det? Jag ser med spänning fram emot svar på frågan i nästa nummer. Jag tror vi har mycket att vinna med att utbyta erfarenheter och idéer från olika länder.

Tabellen finns som bilaga


Ursprung	E t n i c i t e t			I m m i g r a n t e r
	Census Ändring		Ändring
		2000	från 1990
___________________________________________________________________

Norsk		4 480 000	16%	720 000

Svensk		4 000 000	-15%	1 100 000

Dansk		1 430 000	-13%	320 000

Finländsk		620 000	-5%	220 000

Isländsk		40 000	5%	10 000

Skandinavisk		430 000	-38%	-----
___________________________________________________________________

Totalt		11 000 000	-5%	2 370 000
__________________________________

Senast uppdaterad 2005-12-19 10:50