Några vinkar.

Kanhända ej ditt hufvud är

Af bästa kvalité,

Låt sådant dock ej vålla dig

För mycken grämelse.            

Dig bättre hufvud önska ej

Än himlen dig bestått —

Se bara noga till att du

Ej tappar det du fått.

Kanhända att din näsa är

Af mindre prydligt slag,

För mycket trubbig, alt för hvass,

För liten — hvad vet jag.

Sak samma dock om hon är fri,

Om hon är rar och söt,           

Om bara du kan låta bli,

Att lägga den i blöt.

Kanhända har du ögon fått

Med färg båd' si och så;

För grufligt stora eller ock

Tilläfventyrs för små.         

Dock dina ögon duga godt,

Som dem naturen gett,           

Om du på dina likar blott

Ej går och tittar snedt.

Kanhända att din mun ej är

Så vacker som sig bort —

Än kan för hårdt han knipas till

Än gapa alt för stort.

Dock är han alltid vacker nog,

Förutan skryt och skräpp —

Om bara du kan låta bli

Att gå och hänga läpp.

Kanhända att en klumpig fot

Du fått att släpa på;             

Dig att beklaga du ej har

Just någon rätt ändå.

Ty om också uti din sko

En centnertyngd du bar,

Kanhända du i alla fall

För lätt på foten var.

Kanhända ej din hand sig ter

Så näpen, fin och rar,

Men är i stället stor och grof,

Med valkar här och hvar.

Slik hand du må ej blygas för

Ty hand af detta slag,

Den duger den att spotta i,

Då du tar bättre tag.

Gösta.

Öb ”Tisdagen den 40 maj 1900”