www.mamboteam.com
loffe.net
 
 
Fäder och mörtar på självständighetsbal
Skrivet av Andtbacka/Svedlund-Hästö/JT   
2005-10-21 14:06

Fäder och mörtar på självständighetsbal

 

Limousinen rullar fram till trappan och ut stiger festklädda par i en lång, lång rad. Herrarna med hederstecken på bröstet och damerna i långa klänningar.

Stiftelsen Fars Vila i Terjärv har bjudit till självständighets­bal. Inbjudna är bland annat trä­tobröderna från Kortvans Mört men också riksdagsman, alias turbomannen Boris Renlund med fru syns i vimlet.

När självständighetsbalen egentligen skall ordnas har varit föremål för en hel del utredning­ar i Terjärv. Enligt Fars Vilas efterforskningar borde själv­ständigheten firas redan den 3 december eftersom det var då som senaten dagen överlämna­de sin självständighetsförklaring till riksdagen. Tanken var också att terjärvbalen skulle hållas för­ra måndagen.

Men så kom Ab Kortvans Mört Oy med sina invändning­ar. Bolaget fick veta om själv­ständigheten kom först den 9 decem­ber 1917 och räknar därför det datumet som landets självständighetsdag. Fars Vila var där­med tvungen att ändra på sina balplaner.

Nu är det i alla fall dags för den stora händelsen och Terjärv TV är naturligtvis på plats för att föreviga de församlade dignitä­rerna. Fars Vilas talman Valter Högnabba och Elna Björklund hälsar gästerna välkomna. Boris Renlund ser lite förvirrad ut, men försäkrar ändå att terjärv­balen är helt jämförbar med slottsbalen i Helsingfors, åtminstone vad högtidligheten beträffar.

— Det skall också bli intres­sant att få veta om Fars Vila har lika god avkastning på sitt kapi­tal som tidigare, säger han i en liten kommentar. Det är ju bra för kommunen  med skattein­komster.

Att stiftelsen inte har några som helst bekymmer med eko­nomin får vi också veta senare när gästerna bänkat sig vid de ståtligt dukade borden och pra­tet får flyta mera fritt. För Fars Vila är det inga problem med att ställa till med självständig­hetsbal.

Borden dignar av läckerheter och gästerna tar gärna för sig av skorporna och pepparkakorna. Bo Zittra som är direktör för Kortvans Mört är inte heller sen att ta fram denna detalj i sitt tac­kanförande. Det undgår ingen att representanterna för Kort­vans Mört är rätt imponerade av Fars Vilas storsatsning, trots att mörtarna gör allt för att försöka hålla tillbaks med berömmet.

— Mest överraskade är vi i al­la fall över det mångsidiga bul­lat, säger Bo Zittra..

Efter bålen och kaffeserve­ringen är det så dags att tråda valsen på dansgolvet till smäktande toner från Terjärv Hornorkester. Det är trångt och varmt som sig böär och damernas långklänningar frasar när de sveper mot varandra. Svart är den dominerande färgen i da­mernas klädsel, men fru Britta Renlund i sin glitterglänsande blå tvådelade långklänning är ett piggt undantag från massan. Fru Snickars från Rödsö är klädd i folkdräkt i de nya euro­peiska färgerna om man får tro maken Holger Snickars.

Herrarna tävlar om uppmärk­samheten i mångfald av ordnar och band, men mest iögonfal­lande är ändå Terjärv TV:s pro­gramledare Loffe Granholms mundering.

Han är för kvällen klädd i gräddvit kostym och väst med tillhörande röd ros fästad pä ka­vajuppslaget. Och som pricken över i:et har han den här kvällen fäst ett blått dinglande örhänge i ena örsnibben.

— Det är det senaste just nu, svarar han när vi lite konfunde­rade undrar varför och berättar i samma andetag att han har kom­mit över kostymen till fyndpriset 49,50.

Loffe och Terjärv TV:s pro­ducenter Christer Lundström och Göran Byskata gör vad de kan för att skingra de hemlig­hetsfulla och nästan magiska dimmor som ligger över verk­samheten både vid Fars Vila och vid Kortvans Mört. Med mikro­fonen i hand ställer Loffe högsta ledningarna mot väggen och av­kräver svar i känsliga frågor i direktsändningen.

Kraftverksbygget

— Jo, Fars Vila äger nu 9.000 kvadratkilometer sjöområde däromkring, berättar talmannen Valter Högnabba och be­kräftar samtidigt att det länge planerade kraftverksbygget blir verklighet i mitten på 90-talet.

I det sammanhanget passar också Fars Vilas representanter på att be om lite statspengar av Boris Renlund. Inte för att stif­telsen skulle ha dåligt med eko­nomin, men det ser ju bättre ut med lite PR.

Bolaget Kortvans Mört kriti­serar de storstilade kraftverks­planerna som man anser vara föråldrade. Och sedan mörtbo­laget fick höra om de senaste vändningarna i planeringen har relationerna ansträngts ytterli­gare. Kraftverksbygget skulle medföra en tvångsförflyttning av Kortvans Mörts anläggningar och det har bolaget redan reage­rat på. En skrivelse underteck­nad av e.o. bolagsjuristen Helge Smedjebacka har sänts till Fars Vila, som dock inte hunnit be­handla den ännu.

Också Kortvans Mört har sina önskemål till riksdagsmannen och de gäller främst omsätt­ningsskatten på mörtfileer som man vill ha bort.

— Vi har tidigare levererat hälsomört till finländska skidlö­pare och har nu kontrakt med italienarna, berättar VD.n Bo Zittra också.

Blodtransfusion med följder

Zittra har också en naturlig förklaring till att han inte lycka­des så bra i sina ansträngningar att kamma hem Turbo Man-ti­teln. En tid före tävlingen hade han råkat ut för en olycka med motorsågen med stor blodförlust som följd.

— Då fick jag ta emot blod av en folkskollärare. Och efter det ville jag bara vila och vila, bekla­gar sig Zittra.

Och av någon underlig anled­ning skruvar Boris Renlund och en och annan till i sällskapet smått generat på sig när de hör den kommentaren...

Kvällen börjar närma sig slu­tet. Vi som var med på festen kanske fick en något annorlunda bild än publiken framför TV-ru­torna. Och för en tidningsläsare verkar kanske allt både obegripligt och märkligt. Men tro för den skull inte att det brister i fattningsförmågan. Inte heller vi som var med på plats hängde med i de våldsammaste svängar­na. Och knappast heller alla andra för den delen. En ny i le­ken frågar helt försiktigt av Ed­vin Stranden, en av de få som lyckats nästla sig in i båda lä­gren, hur länge det egentligen räcker innan man riktigt begri­per vad Fars Vila och Kortvans Mört är.

— Ja så där fjugo år tar det nog för en som är någorlunda normalt funtad, funderar Strandén.

Och för att ytterligare förvilla begreppen kan vi ännu nämna att det också finns ett sällskap som heter Söderby Rudor. In­gen i det sällskapet hade infun­nit sig till balen trots vederbörlig inbjudan och det ger knappast rudorna någon fjäder i hatten.

 

För JT i balvimlet:

BRITA SVEDLUND-HÄSTÖ
PIA ANDTBACKA

Obs! Bilderna från festen har censurerats bort av säkerhetsskäl

Jt 11.12.1990

 
 
Top! Top!