Räds vi kunskap?

Finland ligger återigen högt i PISA-mätningarna. Resultatet visar att vi har varit tvungna att ge ifrån oss första platsen som vi innehade för tre år sedan till Shanghai. Även Sydkorea placerar sig före oss i resultatlistan.  Vi har dock uppvisat ett klart bättre resultat än våra nordiska grannländer. Undersökningen mäter 15-åringars kunskaper och färdigheter i matematik, naturvetenskaper, läsning och problemlösning. Med listan i handen kan det tyckas att vi har en mycket välfungerande skola. Visst har vi det, men faktum är att vi inte mera är etta och åtminstone jag ser orosmoln borta vid horisonten. Vi kan inte bara luta oss tillbaka och tycka att allt är bra utan vi måste vidareutveckla vår skola.

Besvikelsen för mig var stor när förslaget till ny timfördelningsplan för den grundläggande utbildningen inte kunde godkännas. En arbetsgrupp, under generalsekreterare Timo Lankinens ledning, hade gjort ett gediget arbete. Planen revideras ungefär vart tionde år, så de beslut som skall tas är av oerhörd stor vikt. De formar ju i hög grad vårt kommande samhälle. I planen föreslogs bland annat att eleverna skulle få mera gymnastik, mera språk, större möjligheter att välja bland olika ämnen samt drama som ett nytt ämne. Dessutom skulle svenskundervisningen i finska skolor tidigareläggas dvs. man skulle inleda studierna redan i åk. 6. Enligt mig är dessa förslag förträffliga. De skulle ge våra barn en bättre möjlighet att möta de utmaningar de kommer att stå inför i framtiden.

 Vi vet ju att våra ungdomar blir allt mera stillasittande. En ny folksjukdom, hjärtinfarkt, lurar bakom hörnet om vi inte kan stimulera våra ungdomar till att bättre sköta om sin hälsa. Dessa fysiska aktivitetsvanor bör de få redan i unga år. Tack vare ett utökat timantal i fysisk fostran kan vi i skolan, bättre än tidigare, ge eleverna dessa vanor och därigenom också stöda dem i att skapa sig en sund livsstil .

För mig har språkkunskap aldrig varit någon belastning. I en värld där avstånden minskar, tack vare allt snabbare kommunikationer, kommer människor allt mer i kontakt med varandra. Att kunna kommunicera med en medmänniska på hans eller hennes modersmål är ju en enorm förmån. Därför måste vi ge eleverna möjligheter att studera språk i skolan. I den nya timfördelningsplanen gavs tydligt den möjligheten.

Att tidigarelägga svenskundervisningen i finska skolor är enligt mig bra. Ju tidigare ett barn ges möjlighet att bekanta sig med ett språk ju lättare har barnet att ta språket till sig. I Finland har vi två nationalspråk och därför bör svenskan också studeras i de finska skolorna. Att göra svenskan valbar i den grundläggande utbildningen är enligt mig inte lyckat. Vi har ett intensivt nordiskt samarbete, och en del av detta är att vi finländare också kan göra oss förstådda på svenska. Dessutom kan elevens framtida studier försvåras genom att man tagit ett dåligt beslut, kanske påverkad av kamrattrycket, och valt bort svenskan i unga år.

Tyvärr gick hela timfördelningsreformen i stöpet på grund av Centerpartiet. Orsaken enligt dem var bland annat bristande finansiering och den offentliga sektorns ekonomiska utmaningar. Det är klart att reformen kräver en ekonomisk satsning och en stor del av bördan faller på kommunerna. På sikt måste en reform av statsandelssystemet bli aktuell och då finns det ju möjligheter att kompensera våra kommuner. Henry Ford har sagt” framtiden görs inte i fabrikssalar eller i laboratorier utan i klassrummen”.

Mikael Käld, lärare och riksdagskandidat

VASABLADET 06.01.2011