Bästa åhörare!

Om någon för drygt ett år sedan skulle ha berättat för mig att i februari 2011 kommer jag att hålla ett anförande som riksdagskandidat på min egen kampanjöppning i Samlingshuset i Kronoby, så skulle jag garanterat inte trott på personen. Tanken skulle då ha varit för mig helt främmande, för jag hade ju fokus på helt andra saker. Här står jag nu i alla fall, vilket tyder på att något har hänt. Samtidigt berättar det i ett nötskal hur jag är som person, jag gillar utmaningar, jag gillar att kunna påverka.

När Kronoby SFP:s lokalavdelnings ordförande Hans-Erik Lindgren kontaktade mig, för nästan ett år sedan, och frågade om jag var intresserad av att bli riksdagskandidat i valet 2011, var jag väldigt skeptisk till hans erbjudande. Jag hade just lämnat en mycket intensiv period i mitt liv bakom mig och njöt av tillvaron med familjen. Redan 2006 fick jag samma förfrågan, men sade då nej tack p.g.a. att jag var mitt inne i mitt projekt som landslagstränare. Nu bad jag att få tänka på saken. När han lite senare ringde mig på nytt och bad om att representanter för SFP:s lokalavdelningar i Kronoby, Nedervetil, Terjärv, Karleby och Gamlakarleby skulle vilja uppvakta mig om en kandidatur så tackade jag ja till en träff. Synd att jag inte bandade de ord som då sades om mig, för jag visste ju inte att det ens fanns så många ord med positiv innebörd i Svenska Akademins Ordlista. Det som gjorde ett djupt intryck på mig under vårt möte var den starka viljan att samarbeta för en gemensam SFP-kandidat i nejden. Det kändes unikt. Brobyggarrollen, där utritade gränser på kartan inte hade någon betydelse, kändes rätt. Att jobba tillsammans för ett gemensamt mål är ju något som jag förespråkat i mitt jobb som idrottsledare, och det var faktiskt en mycket avgörande faktor när jag ställde mig positiv till tanken. Eftersom jag också, såsom alltid, fick stöd av min hustru Yvonne och de övriga familjemedlemmarna så tackade jag ja till att bli er riksdagskandidat.

Innan jag accepterade en kandidatur hade jag också funderat över vilka de viktigaste egenskaper en trovärdig politiker skall ha, enligt mig, och hur uppfyller jag dessa kriterier.

 Högst upp på pappret skrev jag ordet Kunnig. En person i ledande ställning, som nästan dagligen måste ta beslut gällande framtiden måste ju vara kunnig. Det gäller ju inte bara politiker utan vem som helst ute i yrkeslivet. Ordet kunnig betyder för mig helt enkelt att man vet vad man talar om, och vilka konsekvenser ett beslut kommer att få. Det finns ingen, inte ens i denna sal, som kan allt, utan kunskap är något man får genom att noggrant sätta sig in i saker. Kunskap är också något som byggs på under årens lopp. Jag vill kalla det för livserfarenhet. Livserfarenheten kan ju många gånger vara av lika stor betydelse som några kurser på universitet. För mig känns det här tryggt. Efter att i nio år, under början av 2000-talet rest världen runt och sett och upplevt en hel del, så vill jag påstå att jag har fått en rejäl dos livserfarenhet. Jag vet att jag inte känner till alla paragrafer och bestämmelser inom EU. Det vågar jag säga, men det som jag inte vet kan jag alltid ta reda på, och det lovar jag också i fortsättningen att göra.

Det andra ordet jag skrev ner var Ärlig. Det finns ju ett ordspråk: ”Ärlighet varar längst”, och det måste en politiker absolut respektera. Under det senaste året har vi fått läsa om många skandaler inom politiken. Det har gällt allt från valfinansiering till SMS-meddelanden. Jag tycker det är konstigt att vissa högt uppsatta personers minne är så kort, att de inte ens kan komma ihåg vad de gjort några år tidigare. För mig är ordet ärlig ett nyckelord. Utan ärlighet hade det varit helt omöjligt att få damlandslaget att fungera. Jag måste vara ärlig mot mina spelare och berätta om mina planer, även om det ibland kunde kännas svårt när någon t.ex. inte skulle få spela, samtidigt som spelarna visste att de måste vara uppriktiga mot mig. På så sätt byggde vi upp förtroende för varandra, och kunde sätta upp gemensamma mål.

Mitt tredje ord var Lagspelare. För att nå framgång måste man kunna samarbeta. Vi byggde upp en miljö där alla ville jobba för varandra. Den egna framgången fick inte ske på lagets bekostnad. Jag anser att samma sak också gäller inom politiken. För att nå resultat måste man kunna samarbeta. Det betyder inte att man inte får ha starka åsikter och komma fram med dem, utan att samtidigt som man har en egen uppfattning så måste man också kunna lyssna på sina medmänniskor och respektera deras syn på saken. Alla behöver inte tänka lika. Att lyssna är inte lätt, men för mig kommer det att vara viktigt att människor ute på fältet känner att jag har tid att lyssna på dem och att jag verkligen bryr mig om dem.

Det fjärde ordet jag skrev ner var Driftig. Jag vet att driftigheten finns hos mig. Åtar jag mig en uppgift så gör jag allt som står i min makt för att nå resultat. När jag tittar i backspegeln så undrar jag nog ibland hur tiden och krafterna räckt till de senaste åren. Här får jag igen rikta ett stort tack till Yvonne och resten av familjen, som alltid tagit emot mig med öppna armar, och det har gett mig förnyad energi. Jag är ju till min läggning sådan att jag vill få saker och ting att hända och då finns det ju bara en växel. En politiker måste ju också ha den egenskapen. Man når inget resultat genom att endast sitta i plenisalen och rulla tummarna, utan man måste vara engagerad och utan att räkna timmar jobba för nejdens och landets bästa. 

När jag sedan tittade på vilka ord jag skrivit ner och hur jag tycker en politiker skall vara så var ju saken klar. Det stod ju tydligt och klart att jag är en man för politiken. När man tar första bokstaven av, de för mig viktiga orden, Kunnig, Ärlig, Lagspelare och Driftig så var ju saken biff. Alltså K-Ä-L-D. Vad blir det? Jo, KÄLD.

Ärade gäster. Det är idag 71 dagar till riksdagsvalet och endast 60 dagar tills förhandsröstningen inleds. Det kommande valet är oerhört viktigt med tanke på vårt lands- men speciellt för vår regions framtid. För SFP gäller det att behålla eller helst stärka vår ställning i Österbotten, och till det behövs en stark uppslutning. I detta val måste vi plocka fram ett bra teamarbete där röstarna hjälper partiets kandidater till valframgång och där kandidaterna verkligen lyssnar på väljarna och deras behov och där vi också efter valet kommer ihåg vad vi sagt.

Bästa åhörare. SFP går till val med en utmanande slogan: För ett rikare Finland. Det är en slogan som väcker, och redan har väckt diskussion. Många får säkert tankar och funderingar om ekonomi, och kanske t.o.m. funderingar om att vi vill förstärka klassamhället. Men ordet rikedom är ju så mycket mer än bara pengar. Som blivande riksdagsman vill också jag jobba för ett rikare Finland, men jag vill se ordet rikedom ur ett betydligt bredare perspektiv. För mig är rikedom:

Ett medmänskligare samhälle där vi bryr oss om varandra, där barndagvård, utbildning, äldreomsorg och invandring fungerar. Jag vill fortsättningsvis leva i ett starkt Österbotten där människorna ser möjligheterna i stället för hindren! Låt oss bygga vidare på det samhälle dagens pensionärer, krigsveteraner och krigsänkor byggt upp. Vi ska inte tillåta att eurospekulanter river ner det.

Ett samhälle där man värnar om den fysiska och psykiska hälsan. Barn och ungdomar har i dag sämre fysisk prestationsförmåga än för exempelvis tjugo år sedan. Detta leder till att många unga riskerar att få kärlförtjockning vilket är ett förstadium till åderförkalkning och hjärtinfarkt. Forskarna höjer nu ett varnande finger för det faktum att om vi inte kan motivera våra ungdomar att motionera mera så kan vi få se en hjärtinfarktsboom när våra ungdomar är medelålders. Tidningen Dagens Nyheter publicerade en rapport, för två veckor sedan, från Gymnastik – och idrottshögskolan i Stockholm där man jämfört dagens 16-åringars syreupptagningsförmåga med motsvarande grupps för 20 år sedan. Resultatet var skrämmande. Ungdomarnas kondition hade försämrats med 10%. För att förstå vad detta innebär i praktiken så kan man jämföra individerna i ett tolvminuterslopp, vi kallar det för Coopers-test. Skillnaden skulle bli ca. 400m. Det är väldigt mycket, och tendensen är densamma också i vårt land.

Ärade gäster. En arbetsgrupp, under generalsekreterare Timo Lankinens ledning, hade under senaste år utarbetat ett förslag till ny timfördelning för den grundläggande utbildningen. I förslaget, som hade betytt många förbättringar för våra skolor, ingick bl.a. en ökning av antalet gymnastiktimmar i grundskolan. Tyvärr sköts förslaget i sank strax före jul av Centerpartiet, med bl.a. en motivering om ökade kostnader för våra kommuner. En ny timfördelningsplan är dock på kommande, och här står de nyvalda riksdagsledamöterna inför en stor utmaning. Jag anser att ökningen av antalet timmar i fysisk fostran är ett måste, och det vill jag vara med och förverkliga. Det är omöjligt att få barnen att plötsligt bli jätteaktiva på fritiden. Vi måste därför satsa på en mer hälsoinriktad skolidrott, där vi får barnen att tycka det är roligt att röra på sig. Då är chansen att de fortsätter att vara aktiva även när de blir äldre. En god fysisk hälsa leder också till att själva människan mår bra och trivs med sig själv och sin omgivning.

Vi måste också satsa på ett människovänligare arbetsliv. 2010 brände närmare 2000 unga under 30 år ut sig i arbetet. Det är ju skrämmande. Idag känner de flesta någon som blivit utbränd. Det kostar Finland flera tiotals miljoner euro varje år, men förutom ekonomiska kostnader kan det också leda till problem på det personliga planet. Det har vi inte råd med. I stället borde dessa pengar satsas på förebyggande arbete. Arbetsgivarna skall stimulera sina anställda till arbetsplatsaktiviteter. Det kunde i praktiken handla om pausgymnastik, subventionerade biljetter till t.ex. gym eller simhall. Man kunde också ordna studiecirklar där ämnen som, konsten att slappna av, eller hur man varva ner skulle få en central plats. Detta skulle leda till friskare arbetstagare med mindre sjukskrivningar som följd. Det skulle också ge företagen, stat och kommun anställda som mår bättre rent psykiskt. En arbetstagare som mår bra gör också ett gott arbete. I slutändan tjänar alltså alla på det. Arbetstagaren mår bra, företaget mår då också bra och landet mår bra genom ökade skatteintäkter. Genom dessa intäkter har vi då möjlighet att minska på vårt lands enorma skuldbörda, en utmaning som den kommande riksdagen står inför. Vi måste med andra ord få en bättre balans mellan yrkeslivet - familjelivet och skapa flexibla arbetsmiljöer. Vi måste stöda familjerna och stimulera till ett jämlikt och ansvarsfullt föräldraskap.  Jag tycker att vi i Finland idag hellre satsar i att bota sjukdomar än att förebygga dem, och i det fallet måste vi tänka om.

Ett samhälle med ärliga och ansvarsfulla beslutsfattare. Vi har alla tagit del av det faktum att ”skumma” pengar påverkat beslutsfattandet. I klartext menar jag valfinansieringshärvan. Detta är inte demokrati. Risken är att folk tröttnar på politikerna och vår demokrati. Jag vill återge vårt demokratiska samhälle sitt värde. Med min livserfarenhet och positiva livssyn vill jag vara med och skapa en ny politisk kultur. Som före detta damlandslagstränare vet jag att ett lag är lika starkt som den svagaste länken. Detta gäller också för ett demokratiskt samhälle. Vi behöver alltså en ny politisk kultur i Finland. Den vill jag vara med och utforma, men jag behöver er hjälp. Tillsammans kan vi skapa ett ännu bättre Finland.

Ett samhälle där Österbotten utvecklas och österbottningarna är lyckliga. Jag vill vara med och skapa en vi-anda här i norra svenska Österbotten. Den skall gå över parti-, kommun-, språk-, och regiongränserna. Långdansen kring Karlebyfrågan säger mig bara en enda sak. Såhär får man inte dribbla med oss österbottningar. Nu måste vi spotta i nävarna och verkligen skapa en vi-anda i denna region. Kronoby, Karleby, Larsmo, Pedersöre, Jakobstad och Nykarleby har allt att vinna om vi samarbetar. Det är ju även min kandidatur ett exempel på. Jag är glad och tacksam att få vara en symbol för denna vi-anda.

I Österbotten är också landsbygden en viktig resurs. Jag vill ha en levande landsbygd där förutsättningarna för familjejordbruken och småföretagarverksamheten är stabila. Lokalt närodlade och producerade produkter måste ges förutsättningar för att de skall kunna motverka den industriella stordriften och stormarketarnas vinstbegär.

Vi har ett stabilt ekonomiområde med kreativa ungdomar, driftiga företagare, duktiga jordbrukare och hurtiga pensionärer. Nu är det upp till oss politiker att höja blicken och skapa förutsättningar för mer samarbete inom utbildningen, vården och infrastrukturen. Vi måste satsa på riksväg 8, utan att för den del glömma riksväg 13. Vår stamväg, längs med kusten, får inte klassas ned. Den är ju en livsnerv för hela vår industri. Satsningen på att förbättra järnvägen måste fortsätta och flygfältet här i Kronoby måste också i fortsättningen vara en välfungerande enhet. En daglig rutt mellan Kronoby och Stockholm är, enligt mig, följande steg i den utvecklingen.

Mitt modersmål . Jag vill göra allt jag kan för att den hatfulla debatten mot svenskan får ett slut. Jag tycker det är sorgligt att vi nu diskuterar att göra både svenskan och finskan till valfria ämnen i våra grundskolor. Låt oss inte göra det. Levande tvåspråkighet är för mig att både svenskspråkiga och finskspråkiga tillsammans kan kommunicera och leva med varandra. I detta avseende vill jag inte göra Finland fattigare.

Som landslagstränare kom jag ofta i kontakt med mina nordiska kolleger. Att jag kunde kommunicera med dem på svenska var något som de verkligen uppskattade. Man kommer ju också genom det gemensamma språket betydligt närmare varandra och kan på det sättet enklare bygga upp ett förtroende.

För mig handlar svenska språket också om Finlands ställning i Norden. Utan det svenska språket isolerar vi oss. Historien visar ju, att när det är oroligt ute i världen så är det den nordiska solidariteten vi skall bygga på. I år då Finland är ordförande för det Nordiska ministerrådet vill jag verkligen vara med och utveckla samarbetet mellan de Nordiska länderna. Här gäller exakt samma slogan som i landslaget: "Tillsammans är vi starka." För att nå dit behöver vi det svenska språket.

Ärade åhörare, det är dags för mig att starta min valkampanj. När jag år 2001 började min rätt så framgångsrika era som damlandslagstränare så hade jag en slogan som lyder: ”Today is the result of yesterday, and tomorrow the result of today." Fritt översatt betyder det: idag ser vi resultatet av gårdagen, och i morgon ser vi resultatet av idag. Den gäller även nu. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att vi och våra barn skall få en ännu bättre morgondag. De sittande politikerna har skapat det samhälle och det samhällsklimat som vi har idag. Kan vi, med gemensamma krafter, göra det annorlunda? Jag vill skapa ett samhälle där vi tillsammans får leva tryggt. Ett samhälle där människor respekterar och lyssnar på varandra. Ett samhälle där vi kan leva sida vid sida oberoende av språk, kön, och hudfärg. Med hjälp av min familj, mina medarbetare och er bästa väljare så skall vi se till att detta är möjligt och tillsammans skapa en ännu bättre morgondag. För att nå dit kommer jag stenhårt att hålla fast vid mitt motto: "Hinder är det man ser när man tar bort blicken från målet."

Tack för er uppmärksamhet.

Mikael Käld