Det finns inte något bättre sätt att föryngra sig själv än att regelbundet avsätta tid för meditation.

Stäm möte med dig själv

En student i en kurs som led­des av dr Harry Emerson Fosdick, f. d. pastor i River­side Church i New York, gjorde en gång en träffande kommentar till den berömda händelsen med Isaac Newton och äpplet. Man hade, me­nade han, lagt alltför stark tonvikt vid äpplet. Det avgörande var ju att Newton var ensam i trädgården och befann sig i ett mottagligt till­stånd, när äpplet föll.

En författare har sagt att kontemplationen är för kunskapen vad matsmältningen är för maten — sättet att utvinna liv ur den. Att läsa ger oss informationer och idéer, men det är under meditationen vi formar våra omdömen och uppfatt­ningar.

Vi är alla medvetna om att vi med jämna mellanrum borde rycka oss ur den dagliga rutinen och för­nya oss. Trots detta ger vi oss inte tid till denna förnyelse, denna pröv­ning av vårt jag som endast kan ske i kontemplation. Det är därför som en fastställd tid för vårt möte med vårt inre tycks vara det bästa — för att inte säga det enda— sät­tet att göra daglig meditation till en vana.

Man måste välja tid och plats och hålla överenskommelsen med sig själv lika noga som om det gäll­de ett möte med en vän. Vi bör komma ihåg att jaget är vår bästa vän och bör behandlas därefter. Jag betonar hur viktigt det är med regelbundenhet, ty jag känner mig själv, och jag misstänker att jag inte skulle ha hållit fast vid vanan att dagligen avsätta tid för eftertanke och studium, om jag inte hade vuxit upp i en tradition som gjorde det till en plikt — och slutligen till något självklart och enkelt. Vins­terna har varit enorma, och glädjen så stor, att jag inte skulle vilja byta ut dessa stunder mot aldrig så många sysslolösa timmar.

Vid vårt seminarium har vi en regel som säger att den som medi­terar inte får störas. Flickan i tele­fonväxeln eller sekreteraren förkla­rar saken. Jag har fått höra att en del av våra vänner i affärsvärlden tycker det är konstigt, men jag har ofta undrat om inte en sådan okränkbar tid med fördel skulle kunna införas i en del affärsföre­tag. Egentligen är det märkligt, att vi tar det för givet att man inte ska störa folk som pratar med varand­ra, men att vi inte har samma res­pekt för en person som tänker.

Dr Fosdick hade som obönhörlig regel att ingen fick störa honom under de timmar han ägnade åt kontemplation — med undantag av hans hustru, om det var något myc­ket viktigt. På 18 år inträffade bara två sådana avbrott. Den märkliga skärpan och kraften i dr Fosdicks förkunnelse och skrifter berodde sä­kerligen i hög grad på att han be­traktade tänkandet som livsviktigt och den tid som avsatts för det som helig.

Det avgörande problemet är hur man ska finna en lämplig plats och en bestämd tid för ett dagligt möte med sig själv. Det gäller särskilt om man inte har ett yrke där det vi kallar för tänkande får fritt utlopp. I vår kultur har en del människor betalt för att tänka och andra för att handla. Men vi behöver alla tänka. Vi behöver få del av de vär­den som meditationen skänker.

Hur pass möjligt är det för ert husmor, affärsman eller student att regelbundet stämma möte med sin själ? Det kräver åtskillig eftertanke Själva svårigheterna gör att plane­ring av meditationen blir så mycket nödvändigare. Bäst är naturligtvis om man har en privat vrå för sina stilla stunder. Men om de yttre för­hållandena inte ger tillfälle till av­skildhet, så skaffa dig tid för ensamhet genom att vara uppe när andra ligger.

När man väl har fastställt tid och plats, är det ändå inte säkert att meditationen blir vad den borde vara. Det kan hända att man bara låter tankarna irra. De flesta av oss västerlänningar är av naturen och genom uppfostran aktiva. Vi är vana vid att handskas med realite­ter. Vi har svårt för ren meditation. Eller som en kvinna uttryckte det: "Jag kan inte koncentrera min själ på min själ så länge." Det är inte så få som frestas att ge upp.

Av det skälet kan det vara lämp­ligt för oss att välja en djuplodande men samtidigt trevlig bok som hjälp. En sådan bok ökar vår känsla av att ha stämt möte, eftersom vi kan se fram emot närvaron av en annan själ utan att distraheras av en annan människas närvaro. Hela min arbetsdag livas upp av medve­tandet om att jag nästa morgon får ägna mig åt att upptäcka och ut­forska idéerna i en lysande och vär­defull bok.

Om du mediterar med hjälp av en bok, så välj den med omsorg och använd den tills den blivit en del av dig själv, och du har blivit en del av den. Du kan välja Bibeln, Platon, Montaigne, Whitehead eller någon modern författare som Tillich eller Buber. Den viktigaste egenskapen hos boken ska vara dess djup — det djup du ska dyka ner i med hela ditt intresse, och de vå­gor som sätts i rörelse när du läser och mediterar över vad du läser. Syftet är att få en inblick i hur stora personligheter nalkats livet, och att upptäcka vad de kan ha att säga oss i våra dagars förvirrande situation.

Den bok jag använder är Tal­mud. Den utgör en omfattande kommentar till Bibeln och bevarar den diskussion som pågått i tusen­tals år om olika ställen i Skrif­ten. De arbeten som ingår i Talmud vidarebefordrades ursprungli­gen muntligt från lärare till elev. De lästes utantill innan de blev ned­tecknade. En del av denna visdom är formulerad i maximer — ett slags tänkandets destillat. Några får man lära sig utantill som barn, men de­ras fulla innebörd upptäcker man först så småningom. På så sätt blir hela ens liv en kommentar till Bi­beln och Talmud, liksom dessa böc­ker utgör kommentarer till livet självt.

Genom att meditera över Talmud har jag — för att nu bara ta ett enda exempel — blivit bekant och förtrogen med Simon den rättfärdi­ge, som levde för över två tusen år sedan.  Han tillhörde en grupp judiska vise som trodde att vad värl­den behöver är mindre handling och mer kontemplation. Man får lära sig att rådet "Gör något" un­der vissa förhållanden kan vara gott, men mycket ofta är det ännu bättre med rådet: "Om du är tvek­sam, så gör ingenting; försök kom­ma underfund med vad som är bäst att göra."

En sådan maxim sanktionerar meditationen. Den råder oss inte att ligga på sofflocket. Den uppmanar till fortsatt tankemöda och erinrar om en rad av poeten Marianne Moore: "Men tålamod, det är handling." Och mer än så. De råd och de frågor som uppstår ur så­dana upptäcktsfärder visar hur den ena idén utlöser den andra. En tanke som kanske till att börja med ter sig overklig, stannar kvar och berikar oss längre fram i livet.

Kort sagt, det tänkande som sti­muleras av den stora litteraturen skänker rikedomar som vi inte kan förutsäga men alltid kan uppskatta. De kan vara till påtaglig hjälp för en människa, om så bara genom att hon vinner ökad tankeklarhet. Men även om det dagliga mötet med det inre inte ger oss fruktbar inspira­tion, har det ändå värden som vi kan vara tacksamma för. Ett av dem är vilan. Det var en av Bi­belns visaste män, Jesaja, som hör­de Israels Helige säga: "Om I vänden om och ären stilla, skolen I bli­va frälsta; genom stillhet och för­tröstan värden I starka."

Louis Finkelstein