Vem är lycklig och varför?

Kan lyckan köpas för pengar? Eller med status? Är t ex läkare lyckligare än andra? Vem är lyckligare, ungkarlen eller den trogne äkta mannen, yrkeskvinnan eller hemmafrun? Och måste man bli mindre lycklig på äldre dar?

Dessa och många andra frågor om lycka har en psykologiprofessor försökt svara på med hjälp av en enkätundersökning omfattande 100000 personer. Hans svar är både överraskande och stundtals uppmuntrande...

Lyckan är väl något som alla funderat över men som få kan säga något säkert om. Somliga människor är så gott som alltid lyckliga. Andra finner lyckan för» korta stunder i taget. Ett fåtal erfar den aldrig över huvud taget.                               

Men hur undflyende lyckan än är så kan den fångas även av den som varit mycket olycklig tidigare. Det hävdar i alla fall den amerikanske psykologiprofessorn Jonathan Freedman. Han har forskat kring lyckan, detta människans mest eftertraktade tillstånd, och redovisat sina resultat i en i USA nyutkommen bok med titeln "Happy People" (Lyckliga människor). Freedman har låtit 100 000 amerikaner besvara ett de­taljerat frågeformulär om lycka - vad det är, vem som är lycklig och varför. Med de miljontals svaren som grund har Freedman kunnat lägga fram nya fakta om lyckans natur - och de är faktiskt riktigt uppmuntrande.

Till exempel:

•  Folk blir inte mindre lyckliga när de blir äldre.

•  Lycka kan inte köpas för pen­gar.

•  Olyckliga barn är inte dömda att bli olyckliga vuxna.

•  De flesta människor är lyckliga.

Kärlek och sex: Människor ser kärleken som nyckeln till lycka. De som älskar och älskas tillbaka är lyckligare än andra. Pengar, arbete, hälsa, vänner, familj, till och med sex - inget av allt detta kan kompen­sera avsaknaden av kärlek. "Man kan vara lycklig utan att ha ett bra sexualliv, och man kan ha ett bra sexualliv och ändå vara olycklig", påpekar Freedman. Men för de flesta människor är också sex vä­sentligt för att man ska kunna känna sig lycklig.

Äktenskap: Den som är gift har större chans att bli lycklig också i denna tid då skilsmässor är så vanliga. "Trots en förändrad inställ­ning till äktenskapet och den höga skilsmässo- frekvensen", säger Freed­man, "tycks en överväldigande ma­joritet  av vårt  folk  finna  lycka i äktenskapet och vara olyckliga om de en längre tid lever ogifta."

Ungkarlslivet: Ogifta män och kvinnor är i allmänhet mindre lyck­liga än gifta. Men frågeformuläret avslöjar stora skillnader mellan kö­nen. Efter fyrtio års ålder tycks skillnaden mellan gifta och ogifta män försvinna medan den ökar mellan gifta och ogifta kvinnor. Av många skäl tycks livet vara speciellt svårt för åldrande ogifta kvinnor.

Skilsmässa: De som är skilda är mindre lyckliga än de som lever med en partner i ett bestående kärleksförhållande. Det kommer därför inte som någon överraskning att de flesta som skiljer sig så småningom gifter om sig. Och de som gifter om sig har enligt undersökningen mycket bätt­re utgångsläge än de som fortsätter att leva ensamma.

Äktenskap nummer två har minst samma chans att bli lyckligt som äktenskap nummer ett. "Ett miss­lyckande, ett dåligt val, ett förhål­lande som inte fungerar, kan orsaka avsevärd olycka, men tycks inte minska en människas utsikter att finna lycka i ett nytt äktenskap eller lycka i största allmänhet." I själva verket tyder undersökningens resul­tat på att för män är det andra äktenskapet ofta lyckligare än det första. Men kvinnor är tyvärr i allmänhet något mindre lyckliga i sitt andra äktenskap.

Kvinnor i yrkeslivet: En av frågorna i formuläret gällde om de tillfrågade ofta fick huvudvärk, led av sömnlöshet, kände sig nervösa och oroliga osv eftersom människor som har sådana besvär anser sig mindre lyckliga. "Gifta kvinnor som inte yrkesarbetar har oftare dessa sym­tom", säger Freedman. "Gifta kvin­nor som är yrkesarbetande är mind­re nervösa och oroliga och mindre benägna att känna sig värdelösa än hemmafruar."

Ålder och lycka: Det finns en vida spridd uppfattning att medelåldern är den lyckligaste, men det visar inte undersökningen. Ålderdomen är in­te heller oundvikligen en tid då man känner sig mindre lycklig. En intressant uppgift i undersök­ningen är att människor gradvis blir allt mindre belåtna med sitt hälso­tillstånd från 20 till 45 års ålder, men att situationen sedan stabilise­ras. Från 45 års ålder och uppåt verkar inte människors oro för sin hälsa öka.

Som väntat är de viktigaste fakto­rerna som leder till att människor är mindre lyckliga på ålderdomen min­skade inkomster, förlusten av en make eller maka och långtråkighet efter pensioneringen. Men på det hela taget är "den redovisade lycko­nivån hos människor i högre åldrar, däribland ett stort antal pensionä­rer, inte lägre än i någon annan grupp". Faktum är att äldre männi­skor oftare anger att de är mycket lyckliga än någon annan ålders­grupp i materialet.

Inkomster och utbildning: Den inver­kan pengar och utbildning har på lyckan beror till stor del på vilka en persons förhoppningar har varit. Om någon har väntat sig stora inkomster, kanske som följd av lång utbildning, och förväntningarna in­frias, blir vederbörandes reaktion kanske bara ett "Än sen då?" Men om en persons förväntningar mer än uppfylls kan hon bli särskilt lycklig därför att hon fått mer än hon väntat sig. "De lyckligaste grupper­na var de som hade obetydlig utbild­ning och ändå tjänade bra. De välutbildade som tjänade bra var inte lika harmoniska."

Arbete och lycka: Tillfredsställelse med arbetet ger den största lyckan, efter kärlek och äktenskap, det fram­går tydligt av undersökningen. Om man rangordnar olika yrken efter den lycka de ger visar det sig att butiksbiträden ligger i botten på skalan, sekreterare och kroppsarbe­tare kommer sedan, därefter arkitek­ter, universitetslärare, sjuksköter­skor och chefer inom affärslivet. Högst upp på lyckoskalan kommer präster, psykologer och skådespelare.

" Mot all förmodan ", skriver Freed­man, "visade undersökningen att advokater, och, i än större utsträck­ning, läkare, klassificerade sig själva som relativt olyckliga."

Barndom och uppväxtår: En lycklig barndom är inte någon förutsättning för ett lyckligt vuxenliv. Men flick­ors förhållanden till sina mödrar och söners till sina fäder liksom skuld­känslor i barndomen tycks ha stor betydelse för människors möjlighe­ter att bli lyckliga som vuxna.

En lycklig ungdomstid har ett ganska litet samband med en har­monisk vuxen tid. "Människors för­måga att ändra sig är nästan oändlig ... vad som helst kan hända." Att vi inte är dömda att under hela vårt vuxna liv leva efter barndomens och ungdomstidens mönster är sä­kert lugnande för både barn och föräldrar.

Går det att ge något recept på hur man blir lycklig? Naturligtvis inte. Men vissa faktorer återkommer hos mycket lyckliga människor och de kan kanske ge några ledtrådar. Att älska och att bli älskad tillbaka. Att ha tillräckligt med pengar, men inte nödvändigtvis mycket pengar. Att ha mål och mening i livet och en känsla av att själv råda över sitt liv. Att ha fått ut mer av livet än man väntat sig.

Till sist säger Freedman: "Att söka lyckan är ett svårt och osäkert företag, men man är aldrig ute ur leken. Hur olycklig en människa än är nu eller har varit i det förflutna, har hon ändå alltid chansen att finna lyckan i framtiden."

Edward Ziegler