"Människans rätta funktion är att leva, inte att existera"

-Jack London

Entusiasm ger framgång

Jag lärde känna Hans en som­mar när vi bodde på ett hotell utomlands. Det var en tysk poj­ke som såg bra ut, hade gott humör och skilde sig från den övriga perso­nalen i matsalen. Hans uppgift var att plocka disk, ett jobb som i den strikta restauranghierarkin betrak­tades som så lågtstående att hans arbetskamrater föraktade det och utförde det nonchalant eller rentav med märkbar olust. Med Hans var det annorlunda. Han var alltid påpasslig och hjälpsam och utstråla­de glädje och trivsel.

"Du tycks verkligen trivas", sa jag till honom en dag. "Ja, sir!" svarade Hans. "Det här är ett un­derbart hotell. Jag gillar stämning­en i en stor matsal med perfekt ser­vice. Så har vi världens bästa gäster också, och vår köksmästare — han är en konstnär." Att Hans själv intog lägsta platsen i rangordning­en bekymrade honom inte det minsta. Han hade nämligen ett be­stämt mål: han tänkte bli direktör för ett stort hotell. Och så hade han entusiasm.

Jag hade alldeles glömt bort vårt möte, tills jag en dag flera år senare befann mig i London och vi gick för att äta middag på en berömd restaurang. Den unge hovmästaren i oklanderlig jackett hälsade oss välkomna. Han var så ovanligt uppmärksam och beskrev rätterna på matsedeln med sådant intresse att jag tittade närmare på honom. "Men det är ju Hans!" utropade jag. "Så du har lyckats komma till London."

"Ja", svarade han, "och jag sik­tar fortfarande på att bli hotelldi­rektör.".

Kommer han att nå sitt mål? Hur skulle  han  kunna  misslyckas!

Hans kommer mig att tänka på Charles Schwab, som började i stål­branschen som avsynare för en dol­lar om dagen och slutade som sty­relseordförande i Bethlehem Steel. Han brukade säga: "En man lyckas med allt han företar sig, bara han har den sanna entusiasmen."

Det är tydligt att ett av de stora behoven i våra dagar är ett vapen som kan besegra apatin. Det finns alltför gott om människor som be­römmer sig av att vara likgiltiga. Vi har fått förutsättningar och möjligheter till utbildning utan ti­digare motstycke, vi har förmånen av ett välstånd och en kultur som skapats genom århundradens möda och offer, och ändå finns det många som "struntar i alltsammans". Den­na brist på engagemang är kanske i realiteten ett utslag av fruktan — en försvarsmekanism mot livet. Att verkligen leva förutsätter nämligen att man satsar sig själv, och då får man ta risken att bli bränd. Men om vi jämför de många oengagera­de och känslomässigt förtorkade människorna med de individer som — även i motgången — möter livet med hopp och entusiasm, vad fin­ner vi då? Vem lever rikast? Vem uträttar mest?

Entusiasmen ger mening åt till­varon. Författaren Jack London ut­tryckte det så här: "Jag vill hellre bli aska än stoft. Jag vill hellre att min gnista slår ut i en flammande låga än att den kvävs av torrt strunt."

Jag förkunnar inte någon blint optimistisk inställning till livsprob­lemen. Det är oundvikligt att ung­domens naturliga entusiasm däm­pas med åren. Det händer att saker och ting går galet. Man måste vara beredd på sorger och besvikelser. Motgångar och svikna förhopp­ningar samt det faktum att kraf­terna avtar med åren samverkar till att dämpa vår entusiasm och livs­aptit. Men den andliga livskraften måste inte förtvina. Vi kan sätta oss till motvärn. Jag har träffat människor som bevarat sin entu­siasm livet igenom och som tycktes lämna denna tillvaro med kärleken till livet lysande ur ögonen in i det sista.

Vad var hemligheten med dem? Med vilka metoder kan vi själva medvetet försöka hålla livsentusias­men brinnande?

•    Handla som om. Psykologen William James har sagt: "Om du vill förvärva en egenskap, så handla som om du redan hade den." Detta stämmer i praktiken. Låt oss till exempel anta att du är en blyg och försagd person med ett besvärligt mindervärdeskomplex. Vill du för­ändras, tänk då inte på hurdan du är utan på hurdan du vill vara, lugn och säker i alla situationer. Uppträd sedan medvetet på detta säkra sätt. Man förvandlas små­ningom till vad man vill bli och vara. Den lagen om den mänskliga naturen är klart bevisad.

•    Släpp  tanken   på   begångna misstag. En människa som är upp­fylld av dystra tankar kan knappast handla inspirerat och positivt.  Gå varje dag igenom dina besvikelser och missräkningar, dina egna fel och dumheter. Ta vara på all den lärdom och erfarenhet de kan skän­ka dig. Bunta sedan ihop dem och förpassa dem ur ditt medvetande! Glöm det som ligger bakom dig och sträck dig efter det som ligger framför dig. Om du gör det till en vana att tillämpa denna metod, kommer du efterhand att märka att du vunnit en avsevärd förmåga att glömma en massa improduktivt ma­terial som tidigare brukade samlas i ditt medvetande och blockera dess funktion.

•   Summera det positiva. Den amerikanske författaren och tänka­ren Henry Thoreau brukade ligga kvar i sängen en stund på morgo­nen och tänka på alla positiva fak­torer i sin tillvaro: han var frisk till kropp och själ, hans arbete intres­serade honom och människor lita­de på honom. Han hade på känn att ju fler positiva faktorer han fann,desto fler måste det finnas.

•  Tänk konstruktivt. En bra me­tod för att blåsa nytt liv i ett arbete, som börjar bli rutinmässigt och trå­kigt, är att fråga sig vad en annan person skulle göra av det. Vilka friska initiativ skulle han ta i den här situationen? Försäljningschefen för en grosshandelsfirma i speceribranschen berättade för mig om ett hårdarbetat distrikt i sin stad. För­säljaren på distriktet hade av sin  företrädare (som inte heller han var särskilt skicklig i sitt jobb) ärvt föreställningen att det var omöjligt att sälja där. Medan tid var för­flyttade man pessimisten till ett an­nat distrikt och satte in en ny man som inte var belastad med några negativa föreställningar. Han hade inte en aning om att distriktet var hårdarbetat. Dessutom var han po­sitiv och energisk av naturen och hade förmåga att entusiasmera kun­derna. Mycket snart visade han im­ponerande försäljningsresultat. Han rapporterade belåtet att distriktet var jungfrulig mark och att han höll på att erövra det.

•   Lär av dina framgångar. Av fel och misslyckanden kan man lära sig hur man inte ska göra, men det är ännu viktigare att veta hur man ska göra.  När du lyckas, så fråga dig varför det gick så bra den här gången.  Du har kanske just gjort ett fantastiskt slag på golfbanan Gå då inte glatt vidare, med tan­ken: "Gosse, vilket slag!" Analysera i stället noggrant hur du bar dig ål för att åstadkomma det. Försök se­dan göra likadant nästa gång. Alla jobb blir mer spännande och intres­santa, om man ständigt strävar ef­ter att lära sig nya metoder och om man gläder sig över nya upptäckter.

•  Sätt upp ett mål. Låt mig ci­tera historikern Arnold Toynbee: "Apati kan endast övervinnas med entusiasm, och entusiasm kan en­dast väckas av två ting: för det första  ett  ideal  som tänder fanta­sin, för det andra en vettig plan för hur idealet ska förverkligas i praktiken." Sätt upp ett mål som du måste uppnå. Elda sedan på med hoppfull förväntan. Då kommer målet att lysa framför dig. Och när du har nått det, kommer nya mål att avlösa varandra.

• Älska — och tro. Ordet en­tusiasm kommer av det grekiska entheos som betyder "Gud i dig" eller "full av Gud". När vi hävdar att entusiasmen har förmåga att lö­sa problem, är det detsamma som att säga att Gud själv ger oss den vishet, det mod, den plan och den tro som vi behöver. Älska männi­skor, älska den himmel du lever un­der, älska skönheten och älska Gud!

Den människa som älskar — och tror — fylls av sprudlande livsgläd­je och fyller sitt liv med mening och innehåll.

När sportskribenten och biolo­gen John Kieran låg vid universi­tetet, brukade rektorn säga till stu­denterna att hemligheten med att koka gott kaffe var att "lägga ner sin själ i det". Och det gällde inte bara konsten att koka kaffe utan li­vet över huvud taget, menade han: "Lägg ner din själ i allt vad du gör. Satsa dig själv!"

Det är precis vad jag också vill säga: "Satsa dig själv!" Livet blir mycket mer spännande på det viset.

Norman Vincent Peale