OLIKA BARN LEKA BÄST

Stora olikheter i temperament och bakgrund kan vålla problem i ett förhållande — eller förena man och kvinna i en harmonisk gemenskap.

Ann, som växte upp i en känslomässigt behärskad fa­milj, är "reserverad". Hennes man Bo, som växte upp i en impulsiv familj, är "explosiv" - han blir lätt arg, men det går fort över.

Helena och John växte upp i samma medelklassmiljö, men de kunde ändå inte vara mer olika. Helena är optimist, John pessimist.

De här båda paren är bara två exempel på makar som har rakt motsatt temperament. Sällskapliga personer gifter sig med enstöringar, nyhetsentusiaster med personer som avskyr förändringar, slösaktiga med sparsamma, risktagare med för­siktiga.

"Sådana omaka par är mycket vanliga", säger dr Harvey White, som utbildar familjeterapeuter vid St Luke's Hospital Centre i New York. "Konsten består i att dra nyt­ta av olikheterna i stället för att låta dem splittra."

Selma Miller, före detta ordföran­de i New York-avdelningen av det amerikanska förbundet för äkten­skaps- och familjeterapi, säger så här: "När smekmånaden är över, börjar många av oss försöka föränd­ra just de egenskaper hos vår partner som gjorde att vi drogs till honom eller henne. Vi blev förälskade delvis för att den andra verkade så spän­nande genom sina olikheter - men nu börjar vi försöka göra vår partner mer lik oss själva. I ett lyckligt äk­tenskap lär sig mannen och kvinnan att finna den rätta avvägningen mel­lan att bevara grundläggande personlighetsdrag och att modifiera sådana extrema sidor av dessa egen­skaper som kan vara oacceptabla för partnern."

Ann har lärt sig att uttrycka sin vrede. "Jag ryter inte och går på som Bo", berättar hon, "men jag kan lät­tare säga vad jag tänker och känner. Jag gillar inte precis Bos raseriut­brott, men jag beundrar hans öppen­het. Jag är övertygad om att ett av skälen till att jag gifte mig med ho­nom var att jag själv längtade efter att bli mer öppen."

Bo menar att det var på samma sätt med honom när han blev kär i Ann. "Jag blev imponerad av hennes självbehärskning första gången jag träffade henne", berättar han. "Vi stod i en hemskt irriterande kö för att registrera oss på olika kurser på universitetet, och jag började förlora tålamodet. Ann log mot kansliperso­nalen, sa att hon förstod hur stressa­de de måste känna sig - och blev klar tre gånger fortare än jag. Jag måste få reda på den flickans hemlighet, tänkte jag för mig själv."

Bo medger att han fortfarande skriker och gormar när han blir arg, men han har lärt sig att inte komma med personliga förolämpningar och sårande kommentarer. "När jag har lugnat ner mig, minns jag själv inte vad jag har sagt, men Ann har fått mig att fatta att andra gör det."

Dr White säger att det är vanligt att man blir kär i en person som re­presenterar någon egenskap som är underutvecklad i ens egen personlig­het. "Men för att bli lyckliga tillsam­mans", fortsätter han, "måste båda parter respektera varandras gränser. En kvinna som är enstörig till sin natur kan bli mer sällskaplig om hon försöker motsvara sin mans behov.

Vårt temperament beror till största delen på det känslomässiga klimatet i vår uppväxtmiljö. "Om du inser att vissa egenskaper är resulta­tet av krafter som formade din part­ner långt innan ni träffades och inte kan förändras i vuxen ålder, kan konflikterna bli lättare att lösa", till­fogar dr White.

Maria växte upp i ett hem där diskretion och respekt för vars och ens privatliv skattades högt. Hennes man Dan däremot växte upp i en familj där alla visste allt om varandra - och ansåg att det skulle vara så.

"Jag blev förtjust i Dans familj", säger Maria. "Första gången han bjöd mig med hem på middag, berät­tade var och en allt som hade hänt under dagen. Man skrattade och kommenterade allt från systerns nya klänning till Dans nya chef. I min familj bestod middagskonversatio­nen knappast av mer än: 'Var vänlig skicka mig grönsakerna!'"

Men Maria blev mycket upprörd när Dan redan samma dag som de kom överens om att sluta använda preventivmedel, berättade för sina föräldrar att de tänkte försöka få barn. "Jag trodde inte mina öron", säger hon. "Där stod han och disku­terade de mest intima detaljer i vårt liv med andra människor. När jag talade om för honom vad jag ansåg, svarade han bara: 'Men de är inte andra människor, de är min familj.'"

I deras inbördes förhållande tyck­te Dan ibland att Maria var "reser­verad" och inte ville dela sina in­nersta tankar med honom.

"Vi grälade ofta, för vi trodde att olikheterna var medvetna försök att retas med den andre", säger Maria. "Lyckligtvis upptäckte vi i tid att våra konflikter inte berodde på att vi inte älskade varandra, utan att de hängde samman med att vi hade vuxit upp i så olika känslomässiga miljöer."

Moblisera resurserna

Stora livs­kriser kan vara särskilt påfrestande för "omaka par". "Det finns risk för att man lägger skulden på sin part­ners karaktär och temperament i stället för på en okontrollerbar yttre händelse", förklarar Miller. "Egenskaper som i vardagslag inte är sär­skilt irriterande, eller som rentav är tilltalande, kan bli outhärdliga under stora påfrestningar."

Om till exempel en slösare förlorar jobbet, kanske en sparsam och för­siktig hustru klandrar honom för den ekonomiska krissituationen, trots att den inte beror på hans tidi­gare vanor utan på att han just nu är arbetslös.

Dr White säger: "När människor börjar gräla på varandra och säger: 'Du ska då alltid...' och 'Du kan då aldrig...', menar de i själva verket: 'Du beter dig inte som jag'. Men när omaka par lär sig att mobilisera si­na resurser i en kris, kan deras olika egenskaper komplettera varandra på ett lyckligt sätt."

Eva berättar att hon och hennes man svetsades samman under "vårt äktenskaps värsta och bästa år". De­ras andra barn föddes med ett hjärt­fel som krävde en stor operation. Lä­karna meddelade de båda makarna att de trots risken med ett uppskov inte kunde utföra operationen förrän barnet var ett år.

"Vi blev fruktansvärt oroliga", be­rättar Eva, "men jag besöt mig för att bevara hoppet och hålla modet uppe. Min man blev mer deprimerad än jag - det blir han alltid, också i samband med småsaker som han in­te kan kontrollera - men han var fantastisk då det gällde att ta reda på allt om hur vi skulle förbereda vårt barn inför operationen. Han tog kontakt med läkare över hela landet och fick reda på saker och ting som våra egna läkare inte hade sagt oss."

Eva summerar sitt äktenskap med några ord som ofta används av lyck­ligt gifta "omaka par": "Vi komplet­terar varandra."

Familjeterapeuter har följande råd att ge då det gäller konflikter som uppstår på grund av att makarna har olika temperament:

Byt roller

Pröva på lek att använ­da den andras uppträdande och ar­gument. Den som brukar gå på och gorma får uppleva hur det känns när någon skriker åt en. Den som brukar tiga och tjura får uppleva hur det känns att bli utestängd. (Men pröva inte den här leken när ni redan be­finner er mitt uppe i en konflikt.)

Var villig till anpassning. Fråga dig själv om du kanske är avundsjuk på någon egenskap hos din partner som du gillar. Om du till exempel är enstörig till din natur, anser du då att din man slösar bort tiden på sitt um­gänge med andra människor, eller önskar du innerst inne att du skulle ha lika lätt för att ta kontakt som han? Försök låna en del av din part­ners personlighet och infoga den i din egen.

Säg precis vad du menar. Angrip inte hela din partners person. Säg precis vad det är som irriterar dig. Om du är Spara och din partner är Slösa, så fråga: "Skulle vi inte kunna diskutera alla inköp på mer än en tusenlapp i förväg?" Det fungerar säkert mycket bättre än om du skri­ker: "Nu får du verkligen sluta att strö pengar omkring dig som om du trodde att de växte på trän!"

Tänk på att de enskaper som du älskar hos din partner kanske inte går att rycka loss från de egenskaper du skulle vilja förändra. Älskar du hans passionerade läggning när han uttrycker sin kärlek, men avskyr den när han är arg? Båda delarna är si­dor av hans temperament. Du kan­ske inte kan få den ena utan den andra.

Susan Jacoby