Sedan senaste period har Söderby-Helge och under­tecknad hunnit med ett hård-disco på ett mycket "högt stadie". Jag vet inte hur Hel­ge preparerade sig för kväl­len, och vilken form av hård­rocksdressyr han underkasta­de sig, innan han beblandade sig med "vår framtid" i discodansens sjögångsliknande guppande i den utgrävda käl­laren. Men nog verkade han en aning vimsig efteråt. Disco-Freaks med DJ:n Lindh vid volymspakarna gjorde sitt yttersta för att hålla fuk­tigheten uppe och feelingen inställd på klimax. Jag krängde mig en gång in i dan­sens skakningar och råkade i någon form av turbulens till tonerna av ett trance-dans-nummer, som direkt översatt till terjärvsvenska kunde ha betytt ungefär "Teis mi ampärt, beibi".

Jag tror inte Helge fick va­ra med den gången, för vi "geologiska lämningar" från forna dagar fick inte så myc­ket armbågsrum. Jag fram­härdade i drygt 11 sekunder, sedan var jag så andtruten av den deodorantupphetsade atmosfären, och förhäxad av ljusformationerna som man såg på väggar, tak, golv och i "medresenärernas" vitögon på denna väg mot lycka. Rolf från trakterna mellan kommundelarna såg man inte mycket till på discogolvet, men så är han ju en stor fan­tast av Albatross, och ville säkert inte därför komma i "otakt". Sedan jag var över­mätt av "ljus och värme" fick frugan ta mig vid handen och ledsaga mig uppför spi­raltrapporna. Tur var det att det gick i spiral, för det gjor­de jag också. Hade det varit en vanlig trappuppgång hade jag gått som en korkskruv. Tyvärr var spiralen felvänd för jag drogs hela tiden utåt. Sedan fick man liten "första hjälp" i form av frisk luft på övre våningen, och efter en halvtimme hade man repat sig så mycket att man kunde falla in i nitrodiscons ring­dans till gråtmilda toner framtryckta och framknäppta av Teri-Boys. Vilket ombyte. Två olika kulturer så nära in­på varandra. Vilken kultur som var mera utvecklad var inte svårt att avgöra. Men kanske det var ömsesidigt.

Vad gäller Söderby-Helge så fick jag det intrycket att han åldrades mer och mer varje gång jag såg honom dy­ka upp över korkmattskanten i källargolvet. Vi fick båda vara med "så mytsi vi orka". Om vi sedan fick några men av kvällen får tiden utvisa. Helge lät också meddela att han nog kommer att dyka upp i Öb, men att det inte funnits varken tid eller inspi­ration. I stället har han njutit av den varma sommaren.

Så har också presi­dentkampen kommit i gång med elektorsutnämningar, och en och var sann finlända­re får nu börja ta ställning för och emot någon ny eller gammal landsfaderskandi­dat. Broder Heimer känner varmt för agrarvännen Paa­vo och har enbart ljumma känslor för Jaris svärfar. Själv har jag långa tider jamat med Harri, och troligen kommer han att hoppa högt av förtjusning om han får min röst. Om det blir någon röst för hans elektorer vet jag inte ännu.

Ute i stora världen sker märkliga ting. Stormaktsle­darna "spelar kort" om gräs­rötternas framtid och nu tycks de komma närmare s.k. "lösningar", och folk får en gnutta behövlig optimism. Det är bra med optimism, men tillförsikten kan bli kortlivad och en aning förvillan­de. Gorbatjov skördar rosor, och prisas i öst och nu även i väst, och fortsätter det i sam­ma trall så ligger han snart bra till för ett nobelpris för skapad fred. Reagan där­emot ligger lågt poängmäs­sigt enligt allmänna opinio­nen och han får bära hund­huvudet för eländet i värl­den. Skönmålandet av och tilltron till kamrat Gorbatjov kan i längden bli kroniskt hos medel-Svensson och hans ku­siner! Det gäller att minnas av Ryssland är Ryssland - förr, nu och i framtiden, och det genrep som pågår under täcket kommer någon gång i framtiden att utannonseras som premiär, men tack och lov så blir det en engångsföreställning. 

En annan som är ute i lik­nande världsvida ärenden är Il Papa Wojtyla, vars hög­kvarter ligger i den eviga sta­den. Vart han än i världen vänder sig glömmer folk vad de höll på med och II Papa drar "överkörda" massor med sig. Det är inte illa att snart ha en miljard suppor­trar som tror på ens ofelbar­het. Och snart kastar han be­gärliga blickar på nordens folk och vill besöka oss. Be­vara oss från den dagen. Det finns två överenergiska och kanske ödesdigra män verksamma ute i världen just nu och de skördar stora lagrar. Den ene representerar kommunism och den andre kato­licism. Vad kan inte dessa två få till stånd gemensamt, när allt tycks gå dem väl i händer­na?

Men det finns ju politik på närmare håll. Nu vill man po­litisera vår egen kyrkas verk­samhet och dess förtroendevalda. Nog har det redan va­rit svårt att veta hur man skall tycka privat eller tänka allmänt i kyrkliga samman­hang, så inte tror jag det blir något bättre om kandidaten "brännmärks" som sosse el­ler SFP:are och sedan säger si eller så om hur man skall komma in på den smala vä­gen. Inte tror jag heller att någon skulle mera aktiveras för kyrkan om det enbart skulle vara för politikens skull.

Jag läste en gång i en bok om en mera modig färgad som frågade en vit amerikan, hur han skulle reagera ifall det skulle komma fram att Gud var färgad. Med politik i kyrkliga sammanhang kunde De gröna få för sig att Gud måste väl vara grön eftersom han till och med skapade na­turen. Tack och lov att kyr­kans ledare ännu denna gå isste på vilket ben de skulle halta omkring på. För haltar gör de. Om inte kyrkan och dess ledare "rycker upp sig" och får mera radikala åsik­ter, så får man fråga sig var kyrkan befinner sig år 2000. Hoppas den inte då har "in­filtrerats" av både kommu­nism och katolicism. Det finns ännu några kyrkliga le­dare som orkar stå på sig och kämpar mot världsliga direktiv, men säkert mår många bäst av att framlägga en text som kan omfattas av majoriteten och är det fria samhäl­let till lags. Hela tiden moti­veras det med att det gäller att följa med utvecklingen. Sedan får man fråga sig vil­ken utvecklingsmodell det är fråga om?

Röda Kors-avdelningen i Terjärv är mycket aktiv den­na höst. Just har man avslu­tat hungerdagsinsamlingen som inbringade drygt 9.110 mark. Så anordnar man olika lotterier för gott ändamål. Avdelningen vill nu tacka al­la skolbarn, insamlare och glada bidragsgivare för det goda arbete som nu slutförts. Under några veckor har nu avdelningen "turnerat" med ett lotteri, med familjen Ja­kobssons fina och hemmagjorda lucia och stjärngosse, som huvudpris. För tillfället finns lucian i Br. Storranks affär, sedan flyttas den till S-Market och till Hästbacka-Hallen.

Inkommande lördag, den 14 november, anordnar av­delningen en julbasar på för­samlingshemmet i Terjärv. Man kan dricka kaffe med gräddade våfflor, delta i lot­teriet samt köpa olika dock­or, tomtar, handarbeten, hembakat och annat julpynt. Allt gjort av avdelningens ak­tiva damer. Det är verkligen mycket som är till salu på lör­dagen. Vill någon ännu ge sitt bidrag i form av handar­beten eller hembakat kan det inlämnas åt Ninni. Till denna basar har också Greta Ja­kobsson, assisterad av famil­jen, tillverkat en stor julgub­be. Tyvärr såldes den innan den hann ut "på marknaden". Den kan nu beses på lördagen, och före julen i sparbanken. Den som har möjlighet och intres­se borde infinna sig på basa­ren, eftersom de insamlade medlen kommer att användas vid inköp av s.k. trygghetste­lefoner åt ensamboende åld­ringar. Så möt opp och stöd deras frivilliga arbete för or­tens bästa.

LOFFE