Nog har jag vetat att Joel är styv på utrikiska vokabu­lärer besläktade med de anti­ka kulturspråken, men nu tycks han också ha börjat med någon medicinsk rödsö-influerad slanglatin. Då jag först läste namnet på min snedvridna egenskap, visste jag inte vem jag skulle kon­sultera till först, för att få re­da på vad som vederfars min skröpliga lekamen. Jag visste inte om jag skulle ringa kom­munala medicinmän, eller ve­terinären, eller pastorskan­sliet, eller väderlekstjänsten. Men så fick jag reda på att "pruritus" hade någonting klådliknande över sig, och "murvelus" kunde passa väl ihop med en andraklassens journalistisk murvel eller kanske periodare. Säkert har jag fått en version av skri­varklådan, och tur var det för jag trodde det hela tiden hade någonting att göra med cen­trala tarmsystemet. Då man är periodare behöver det nog alltsom oftast klia i fing­rarna. Så nu struntar jag i om jag lider av "murvelus pruri­tus", bara magen hålls i skick.

Genom denna period vill jag efterlysa fina bröllops­kort som gästerna tog på sommarens kronbröllop. Den som tror sig ha foton som är värda att visa upp kunde vän­ligen ta kontakt med under­tecknad. Fotografen bör då ta med både korten och nega­tiven. Undertecknad sköter själv om att negativen blir "positiva". Den som har an­vändbara bilder får kanske en liten present för mödan.

Terjärv-TV har legat på latsidan en längre tid nu, ef­tersom en del av personalen ofta är borta. Men ikväll bjuds det på 240 minuter non-stop. Allmänt TV finns i sparbankens klubblokal och dit kan de vända sig som inte kan se programmen hemma, eller annars inte fått någon inbjudan att våldsgästa hos någon annan. Programmet finns på annan plats i denna tidning.

Allt tyder på att det inte blir någon kommunal sam­mandrabbning i frågesport mellan kommundelarna, ef­tersom inget intresse visats från kommunalt håll. Kanske det är bäst så. På det här sät­ten vinner alla och ingen för­lorar. Ett stort problem hade kanske också varit att hitta rätt tidpunkt. Härmed är ärendet slutbehandlat.

Nu på söndag, den 22 no­vember, blir det igen dags för den årliga missionsmiddagen på församlingshemmet i Ter­järv. För en billig peng får man äta en smaklig älgsoppa, och till efterrätt blir det fruktkräm. Det är älgjägarna som igen visat sin goda vilja och givmildhet genom att do­nera köttet. Ingredienser såsom potatis, rotfrukter, lök, per­silja, bröd, smör, mjölk, grädde, torkad blandfrukt, socker och potatismjöl kan ortsborna föra till försam­lingshemmet på fredagsför­middagen och -eftermidda­gen. Tider framgår i försam­lingens annons i Öb. En vux­en person äter för 25 mk, ett barn mellan 4—12 år äter för 10 mk och ett barn under fyra år äter gratis.

I fjol gav missionsmidda­gen cirka 11.000 mk, och det är ju ett rekord som nu borde slås. Årets intäkter delas lika mellan Finska Missionssälls­kapet och Kenyamissionen. Så nu är det upp till terjärvborna att visa sin generositet och nå ett bättre resultat än i fjol. Och någon omänsklig prestation borde det inte hel­ler vara fråga om, eftersom vi alla terjärvbor har det stö­ra förmånen att vi har råd att betala det vi äter och att vi ännu inte hoppat av så många mål. Så alla ni terjärv­bor — bjud varandra på en speciell måltid inkommande söndag. Genom ditt mål mat, kanske många andra når sina mål.

LOFFE