Hemmanen i Terjärv

Den äldsta jordaboken över Terjärv, från år 1549 uppräknar 11 bönder. Under de därpå följande åren överges 3 hemman, men de återstående 8 har blivit brukade i en oavbruten följd till våra dagar. De är Granö 2 hem­man, Storrank, Fagernäs, Lytts, Byskata och Hästbacka 2 hemman.

År 1549 är Storrank det största hemmanet och säkert även det äldsta. Närmast i storlek och ålder kommer Ravall på Hästbacka. De övriga hem­manen är tämligen små. Under den senare delen av l500-talet tillkom en­dast 2 hemman, nämligen Kolam, som upptogs år 1556 och Lillrank som ut­bröts från Storrank år 1590.

I början av 1600-talet sker en livlig kolonisation. I norr har vi Emmet av år 1603. De stora obebodda ödemarkerna vid Rekijärvi, Kortjärvi och ännu högre upp får sina första bebyggare. Framstegen markeras av Dövnäs år 1607, Kortjärvi 1613, Skytt 1619 och Vidjeskog 1623.

Mot slutet av 1600-talet sker talrika hemmansklyvningar, så att av de gamla och stora hemmanen uppstår många nya. Nybyggen upptas isynner­het i Kortjärvi. Under 1700-talet fortsattes nybyggarverksamheten med god fart. Till en början var hela Terjärv en enda by, men på 1830 talet infördes officiellt indelningen i 3 byar: Kyrkoby, Hästbacka och Kortjärvi.

KYRKOBY

Nummer 1-4 bildar Granö  "by”.  Där fanns år 1549 två hemman. De de­lades på 1690-talet varigenom man fick nr 1 Granö, nr 2 Granbacka, nr 3 Granholm och nr 4 Skullbacka. Nr 5 Sandkulla och nr 6 Timmerbacka särskiljs först mot slutet av 1600-talet. Nr 7 Långsjö upptogs först efter stora ofreden. Nr 8 Storrank är helt säkert det äldsta hemmanet i Terjärv.  År 1549 är dess bonde Per Andersson den rikaste i hela omnejden.  År l590 avskildes endel såsom Lillrank.  Vid slutet av 1600-talet delades Storrank - eller såsom man på den tiden sade  - Ranckobackan i två delar.  Den ena är nu nr 8 Storrank och den andra nr 9 Hässjebacka. Nr 10 Häggmans har fått sitt namn efter kapellanen Häggman.

Nr 11 Fagernäs är år 1549 ett litet hemman med Anders Andersson som ägare. Efter honom kom en ny ägare med släktnamnet Porko och därför kallades hemmanet i  långa tider så.  På 1700-talet heter det Keurkall, vilket påstås härleda sig därav, att dess bonde var hemma från Kyro. Det nutida namnet Fagernäs  är en sentida försköning.

Nr 12 Lytts tillhör även de gamla hemmanens grupp. År 1549 bor där bonden Olov Andersson. Han är den första terjärvbo, som ståtar med ett eget släktnamn. Det skrivs Lytthn och Lyttin på 1500-talet och man kan däri se adjektivet lytt. Senare skrives det vanligen Lydz. För 200 år sedan delades det i två delar,  nr 12 Lytts och nr 13 Fors.

Nr 14 Byskata kan blicka tillbaka på en 400-årig tillvaro. År 1549 ägdes det av Lasse Olsson, inom vars släkt det sedan har gått i arv tills nu. I äldre tider kallades det Terjärv. I 1645-års  skattemantalslängd omtalas Lars Olofsson Terfjerf och Hindrich Tomasson Terfjerf. Mot slutet av 1600-talet delades det i två delar; nr 14 Byskata och nr 15 Björkvik. Nr 16 Kaitajärvi  är från slutet av 1600-talet. Nr 17 Lillrank utbröts år 1590 från Storrank. I långa tider hölls det inom samma släkt.  Några årtionden före stora ofreden delades det i nr 17 Lillank och nr 18 Bredbacka.

Nr 19 Sågslampi, nr 20 Sågfors och nr 21 Särs är nybyggen från 1730-talet. Särs erhöll tillstånd till nybygge år 1738, Sågslampi år 1739 och Sågfors år 1752.

HÄSTBACKA  BY

På "Hästbackan” bodde år 1549 tre bönder: Olov Persson, Erik Jönsson och Hans Nilsson. Erik övergav inom kort sitt hemman, men efter någon tid kom andra i  stället, så att t.ex. år 1629 fanns fyra bönder i Hästbacka.  I mitten av 1600-talet förenades de 4 hemmanen till 2, men mot slutet av århundradet delades de ånyo.  År 1730 fanns 6 hemman med namnet Hästbacka. De har numera olika namn: Nr 1 Backman, nr 3 Sunabacka, nr 4 Hästbacka, nr 5 Ravall, nr 6 Smedjebacka och nr 7 Varg. Namnet för en stor släkt. Gården är ombyggd från den ålderdomliga flata, låga modellen. Furuvirket till bostadsbyggnaden är hemforslat från Perho vid sekelskiftet 17-1800-talen och timmerstockarna mäter sju tum i tjocklek. Under byggningen finns en igenfylld brunn från Hästbacka första bebyggelse. I omkringliggande närhet hade de levat och bott de hänsovna fäder: Måns Månsson, Ragvald Månsson, Daniel Ragvaldson, Per Danielsson med sönerna Daniel, Anders och Per. Jag slår upp 1695-års gamla svenska psalmbok och läser orden vilka anger vå­ra förfäders livssyn:

Mitt blifwande hem och fädernes bygd.
Jagh här på jorden eij vinner
Ty verlden och thes flychtiga frögd.
Som blomstret snarligt försvin­ner.
Mitt lijf är såsom en skugga och dröm
Bortlöper rätt hastigt såsom en ström.
Som vattnet i jorden inrinner.

Nr 2 Zittra upptogs på 1760-talet (1766).  Nr 8 Forsbacka avskilj­des redan mot slutet av 1690-talet från de övriga hemmanen på Häst­backa. Nr 9 Vuojärvi har i senare tider upptagits på mark, som synes ha lytt under Smedjebacka. Nr 10-13 bildar Kolam "by”.

År 1556 slog sig nybyggaren Jakob Svensson ned på stranden av "Huhulambi”. Efter 50 år kom en granne, men han reste snart sin väg. En annan kom i stäl­let, men han höll ut endast 7 år, varefter hans hemman blev "alldeles platt öde och skoggångit”. Så var kolambonden och hans söner ensamma under största delen av 1600-talet. Mot slutet av århundradet delades Kolam i två delar och dessa snart därpå ånyo i två delar, så att det uppkom 4 numror: nr 10 Knutar, nr 11 Kolam, nr 12 Bäxar och nr 13 Aspfors. Nr 14 Emmet. Den första bonden Markus Larsson finner vi där redan år 1603. Med beundransvärd seghet fasthöll hans släkt vid detta lilla och avsides belägna hemman i släktled efter släktled. Nr 15 Åsbacka (1794), nr 16 Åsvik och nr 17 Drycksbäck daterar sig från mitten av 1700-talet.

KORTJÄRVI  BY

Nr 1-3 ligger vid Rekijärvi. Äldst är nr 2, Dövnäs som upptogs redan år 1607 av Anders Jönsson. Därefter följer nr 1 Näse, som tillkom mot slutet av 1600-talet.Yngst är nr 3 Gistö. Ännu år 1700 kallades det nybygget och äges av Anders Karlsson. Nr 4-5 ligger vid Kortjärvi. Redan år 1613 bodde Jakob Olsson här. Han fick snart två grannar, men de redde sig dåligt, så att år 1654 är alla de tre hem­manen sammanslagna till ett. År 1690 delades de ånyo och delarna är nu nr 4 Kortjärvi och nr 5 Ahlsved.

Nr 6 Sandvik är från år 1738 och nr 7 Grannabba ännu yngre (1775). Under stora ofreden 1714-21 då ryssarna blev herrar i Österbotten bortsläpades människor i tusental som fångar till Ryssland. Äldre personer mördades men barnen förde soldaterna med sig. Enbart i denna landsdel steg de mördades och bortfördas antal till 7.158 och Hanssons son Nils på Stål hemman, 7 år gammal. Få av dem återvände till hemlandet, men bland undantagen var nämnde Nils Hansson, som då 14-årig, kom hem med herr Stenmeijers pass, daterat 13/10 1721.   Vid vuxen ålder finner vi Nils Hansson som dräng i Terjärv kapell å Kortjärvi, närmare bestämt på Las­sas gård, gifter sig med gårdens dotter och erhåller halva hemmanet av sin svärfar. Det oaktat ville han uppta ett eget hemman och platsen utstakades invid Tvärasjön som med ett par infällda holmar ger natur­bilden en paradisisk skönhet. Den entusiastiske nybyggaren från moder­församlingen ville uppkalla platsen Sandvik eller Sandsund och redan följande år 1738 finnes Sandvik krononybygge upptaget. Intill år 1795 fortsatte Sandvik nr 6 såsom kronohemman med vart 5:te år upprepad upp­mätning och en välvitsordad syn, då Nils Hanssons son Johan inlöste hemmanet av kronan och uppbyggde den nuvarande bostadsbyggnaden. Räknat från banbrytaren Nils - vilken som 7-årig gosse bortfördes i rysk fångenskap - så har 8 generationer levat och verkat på natursköna Sandviken, och under "upp-i-stugans” välvda tak finns gårdsmuseet - ett stycke kulturhistoria för sig som tolkar fädernas levnadssätt i en tid då det gamla håller på att falla i glömska.

Nr 8 Skytte. År 1619 upptogs Lars Persson "af skogh o mark på 6 ahrs frihet” detta nybygge. År 1627 blev han ”H.K.M:tz diurskytt'' (Gustav II Adolfs) och nybygget fick en tid sköta sig självt. Senare kom andra och fortsatte arbetet på ”Skydt”.       

Nr 9 Högnabba, nr 10 Dalvik och nr 11 Granvik upptas i medlet av 1700-talet. Nybyggaren på Dalvik Johan Henriksson Byskata var svåger till nybyggaren på Granvik, Johan Johansson. 

Nr 12 Svartsjö och nr 13 Furu är båda från 1680-talet. Nr 14 Stor­backa är omkring 30 år yngre. Nr 15 Vidjeskog är det äldsta hemmanet i Småbönders. År 1623 bodde där bonden Hans Olovsson, som synes vara broder åt bonden på Kortjärvi Jakob Olovsson.

Nr 16 Vistbacka är från 1750-talet (1756), nr 17 Manderbacka från 1760-talet och nr 18 Långbacka ännu yngre.

Det ligger mycket arbete gömt i utvecklingen från 11 hemman år 1549 till 276 självständiga odlingslägenheter över 1/2 hektar år 1910. De, som nu bygger och bor i Terjärv, får tillgodogöra sig det arbete, som deras förfäder för århundraden sedan utfört. De har arbetat för sig, men också för sina efterkommande.

Emma Björkbacka

Släkt och Hävd nr 1/1961