Vem var Gustav Alfred Wistbacka

Skrivet av M.S./J.B.

2007-10-29 22:19

Vem var Gustav Alfred Wistbacka?

På Wistbacka (Nedrangåla) i Terjärv finns bland huslängorna lämningar, av grunden till ett bostadshus, vilket ortsborna påstår vara Gustav Alfred Wistbackas hemgård. Vem var då denna Gustav Alfred Wistbacka? Vad har han gjort som gör att hans namn bör nämnas före andra samtida på orten? Gustav Alfred Wistbacka var på sin tid en omstridd person uppskattad av många, men föraktad av icke likasinnade. Han var en idealist, som med tillåtna medel kämpade för att förbättra arbetarnas sociala och ekonomiska ställning. Under sin mest verksamma period var Gustav Alfred Wistbacka bosatt i Helsingfors. Han var med om att grundlägga Helsingfors Svenska Arbetarförening och blev dess första ordförande. När Finlands Svenska Arbetarförbund något senare grundades, var Gustav Alfred Wistbacka en av de främsta personliga initiativtagarna.

Om Gustav Alfred Wistbackas släkt är känt att hans farfarsfar var bosatt i Nedervetil och hette Matts Gåsjärvi. Gustav Alfreds farfar, Carl Mattsson Gåsjärvi flyttade till Kaustby och vigdes den 1. 7. 1830 vid Maria Mattsdotter Kittelkoski (senare Kattilakoski). År 1834 namnes Carl Mattsson bondmåg med tillnamnet Kittelkoski, men år 1839 kallas han bonde.

Av Carl och Maria Kittelkoskis fyra barn (samtliga födda och döpta i Kaustby) var Gustav Alfreds far Carl Gustav Carlsson den andra i ordningen och född 3. 2. 1837.

När flyttningen till Wistbacka företagits är inte fullt utrett, men när Carl Gustav år 1863 ingick äktenskap med Brita Kajsa Mattsdotter Skytte (från Pollos) bodde de på Wistbacka. I sitt andra äktenskap, som var barnlöst, var Carl Gustav gift med Lovisa Wistbacka.

Av Carl Gustav och Brita Kajsas fyra barn var Gustav Alfred, född 7. 2. 1864, äldst. År 1888 flyttade Gustav Alfred som 22-årig till Helsingfors, där han arbetade som snickare. Den tredje i ordningen av barnen, Karl Viktor, flyttade till Timmerbacka. Sedan de övriga emigrerat, torde hemmet småningom ha upplösts och jorden övergått i andra händer.

I slutet av 1800-talet hade arbetsgivarna grundat den s.k. wrightska rörelsen, vars uppgift var att förbättra arbetarnas ställning. Arbetarna fordrade dock en grundligare förändring av samhällsförhållandena än de, vilka den wrightska rörelsen företrädde. Därför strävade arbetarna till att åstadkomma en egen förening med eget program. I Helsingfors bildades Helsingfors Svenska Arbetarförening år 1898. Gustav Alfred Wistbacka, som energiskt både i tal och skrift arbetat för saken, blev föreningens första ordförande.

När Finlands Svenska Arbetarförbund ett år senare, 1899, bildades var det initiativtagarna till Helsingfors Svenska Arbetarförening som stod i spetsen. Gustav Alfred Wistbacka namnes som en av de främsta personliga initiativtagarna.

Senaten fastställde stadgarna för förbundet den 22 april 1900, men av någon mystisk anledning hölls det konstituerande mötet först ett år senare, och då fanns inte Wistbacka mer i landet. Han hade emigrerat till Amerika. De ryska makthavande var vid denhär tiden ytterst känsliga, när det gällde föreningar och deras ledare. Huruvida Wistbackas emigration hade sina orsaker i påtryckning från myndigheten eller berodde på andra omständigheter, är inte fullt klarlagt.

Gustav Alfred Wistbacka var gift med Anna Sofia Granholm. Hennes föräldrar, som bodde på Messveka i Terjärv var Johan Eriksson Granholm och Anna Johansdotter Sandvik.

Gustav Alfred Wistbacka uppslukades bildligt talat i det stora landet i väster, men hans idealism levde kvar i hemlandet genom hans efterkommande.

När Finlands Svenska Arbetarförbund år 1959 fyllde 60 år skrev K-A. Fagerholm under rubriken bortgångna förbundsgestalter bl.a.: Edith och Hannes Stolt var aktiva så det förslår. I synnerhet Edith Wistbackas dotter som var med överallt. Hannes Stolt var en mycket prudentlig herre, alltid välklädd och sober. Om Edith var temperamentsfull så var Hannes i stället lugn och förnäm. Deras hem var under många år en samlingspunkt för de yngre partimedlemmarna. Hannes gick bort får många år sedan, Edith i fjol (1958), in i det sista med hela sin själ intresserad av den rörelse som stått hennes hjärta så nära hela livet.

M.S.
(Öb 1959)

*****

Vem var Gustav Alfred Wistbacka?

Under denna rubrik skriver signaturen M.S. en artikel i Öb nr 4. Här nedan återges ett par detaljer med anknytning till densamma, framplockad ur egna minnets kammargömma.

Jag kom särskilt att fästa mig vid det avsnitt som behandlar Gustav Alfreds far Carl Gustav Wistbacka och hans andra gifte med Lovisa Wistbacka, Detta sistnämda namn ger oss en föreställning om hur svårbegripliga i endel fall kyrkböckerna kan var med avseende på kvinnornas härkomst.

Utan en personlig kännedom om saken vore det svårt att veta att hennes dopnamn är Anna Lovisa Hansdotter Björkbacka. Hon var min fars syster vilken i egenskap av huspiga sedan ingick äktenskapet med husbonden och änklingen Carl Gustav Wistbacka.

Äktenskapet var barnlöst vilket är liktydigt med att den kvinnliga kontrahenten är en försvinnande obetydlighet i en släkts historia. Men våra kontakter Wistbacka Björkbacka emellan hade öppnats och jag minns Wist´ Kalle-Gösta som en reslig och hygglig karl som ofta på stadsresorna övernattade på vår gård.

Han hörde dock inte till dem som behövde sova ruset av sig innan han kom hem. Men vägsträckan från staden Gamlakarleby till Wistbacka i Terjärv var lång nog för en erforderlig vilopaus på vägen. -. Jag minner mig en kväll då Kalle-Gösta tog fram sin runda reisväska av trä med de kraftiga järnbeslagen, öppnade lockets halva och räckte mig en försvarlig jontta brödsmörgås vilken 6-åringen lät sig väl smaka.

Det var visst året efter det min far, Anders Hansson, avverkade sitt livs styvaste hästskjuts. Wist´ Kalle-Gösta låg sjuk och doktor Staudinger skulle avhämtas från Gamlakarleby. Detta måste gå fram och tillbaka på dagen. Vi hade då hote kvick-römärrä. På återvägen gjordes ett litet uppehåll på Björkbacka och jag minns hur mor stod och grät av medömkan över det löddriga djuret då fordonet satte iväg på nytt mot Wistä beläget, enligt gammalfolkets utsago, sju mil änd opp. På återvägen med doktorn till Gkby, dagen efter blev ombyte av hästar och As´to-svartmärrä spändes i redet.

Carl Gustav Wistbackas liv stod dock inte att rädda. Han avled i den sjuksängen år 1894 (eller var det 95?)

Faster Lovisa blev änka, gifte om sig till Kåvas men rönte samma öde på nytt (barnlös änka) och slutade sina dagar på sitt härvarande barndomshem den 10. 3. 1932.

För att bevara en annan anknytningspunkt i släkt och släktens utredning så är Edit Alfredsdotter Wistbacka (gift Stolt) eventuella efterkommande välkomna till sin mormorsmormor Anna Maja Hansdotter Björkbacka f. 2. 4. 1808 d. 20. 4. 1888 hemgård - för att gemensamt dela den sällsamma väv som släktkedjorna väver människors liv.

J.B.
(Julius Björkbacka)
Öb januari 1962